Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 1

mig hvad han skrifver. Hvarföre har han öfvergifvit mig? Han har ej öfvergifvit mig. Oh, Gud; hvad har jag gjort? hvad har jag gjort? Innan brefvet var halfläst, slet Grace af sig sina brudprydnader och trampade dem under fötterna, ty Henry var trogen som alltid och hon hade gift sig med en skurk. Hon tog brefvet från Jael och njöt af hvarje ord deri, ehuru hon snyftade och våndades i den vildaste sinnesrörelse hela tiden. Newyork, Juli 18 Min egen Grace! Jag skrifver dessa rader till er full af undran och oro. Jag har skrifvit åtminstone femton bref till er och i de flesta af dem har jag bedt er skrifva till mig under adress Postkontoret, Newyork; men ej en rad af er kära hand är här för att helsa mig. Dock måste alla mina bref ha framkommit till Woodbine Villa, annars skulle de ju ha blifvit skickade tillbaka? Af tre bref som jag skickat till min mor ha två blifvit återsända från Aberystwith med påskriften: -Afflyttad utan att ha uppgifrit adress. Jag har grubblat på denna sak, så att jag kunnat bli vansinnig och jag kommer alltid tillbaka till samma föreställning : att någon skurk uppsnappat mina bref. Det första af dessa bref skref jag på fabriken samma afton jag lemnade Hillsborough; det nästa skref jag från Boston efter min långa sjukdom under det jag var djupt bedröfvad för er räkning, ty jag tänkte mig i ert ställe, tänkte hvilken ångest det skulle förorsaka mig om nio