Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 1

— — — ——— — — — ———— — Nej, det är för miss Grace Carden. — Hon är nu mrs Coventry, gif mig derföre brefvet. — Jag skall först höra hvad hon befaller. Lally försökte då taga brefvet ifrån henne, fattande hennes högra hand som omslöt detsamma. — Är det er mening att taga brefvet med våld, så bedrar ni er, sade Jael. — Jag säger er att jag skall ha brefvet, sade han beslutsamt, ty han hade fått kasta en blick på stilen. Han grep hennes hand och tryckte på hennes knogar med all sin styrka. Detta gjorde ondt, hon skrek till, ryckte undan handen, sträckte fram den venstra armen och gaf honom en knuff så att han tumlade tillbaka och slog hufvudet emot en of portens stenpelare. Jael sprang in eldröd i ansigtet, bar brefvet upp till Grace och omtelade flämtande huru oförskämd mr Coventrys irländske betjent varit. Derunder kom hon att kasta en blick på utanskriften, kände till hälften igen stilen och började darra. — Huru är det nu? sade Grace. — Ingenting, miss. Jog är dåraktig. Stilen tyckes. mig likna en stil som vi aldrig mer skola få se. Grace sprang fram till henne och vid första blicken igenkände hon stilen. Hon ryckte brefvet från Jael, slet upp förseglingen såg underskriften och sjönk till hälften afsvimmad i en stol, tryckande brefvet konvulsiviskt mot sitt bröst. Jael sprang genast fram till dörren och riglade den. — Oh! han lefver, han lefver! Grace. Läs! läs! säg