Göteborgsposten – 8 juni 1871, sida 2

ket mer under detta doktorns uppförande; han kunde so det af hans blickar och hans förlägna sätt. — För all del laga ev härifrån, herre, så fort ni kan, tillade betjenten. — Du har rätt; gå och säg till om förspänning och låt köra fram med vagnen så fort hästarne äro förspända. Coventry gick hastigt tillbaka till bröllopsgästerna och Lally skyndade till den närbelägna skjutsinrättning som skulle tillhandahålla de fyra posthästarne. Coventry hade knappt satt sig ner på sin stol förrän han kastade en förstulen blick på doktor Amboyne. Han märkte genast att doktorn hade något på hjertat och att han var djupt uppskakad. Men hvad kunde han väl veta? Och om han visste något skulle han ej behålla det för sig sjelf månne? Jo, det var högst sannolikt, Han ansåg det likväl klokast att försöka ställa sig in hos doktor Amboyne, och då tiden kom för tömmandet af de vanliga välgångsskålarne lutade han sig öfver bordet intill doktorn och frågade i sin mest honungssöta ton om doktor Amboyne ej ville göra dem båda den äran att föreslå brudens välgångsskål. Vid denna oväntade uppmaning af mr Coventry, stirrade doktorn brudgummen rakt i ansigtet. Han fixerade honom så länge att det väckte de andra gästermas uppmärksamhet. Snart återvann han dock fattningen, reste sig mekaniskt upp och öfverraskade hvar och en som kände honom. Istället för att visa den lätta glädtighet som var na