Göteborgsposten – 8 juni 1871, sida 1

————— Då han hunnit fram till Villan ringde han ursinnigt på klockan. Efter något dröjsmål blef Lally synlig. — Jag måste genast träffa miss Carden. — Stig in, sir, hon skall ej dröja länge. Doktor Amboyne gick in i matsalen, hvilken han fann blomsterprydd, och bröllopsfrukosten stod uppdukad på bordet. Men ingen fanns der, och han anade genast att han kommit för sent. Han gick ut i korridoren och fann Lally der. — Ha de rest till kyrkan? — Ja, svarade Lally kallt. — Ni är en irländsk idiot! röt doktorn ; hvarföre kunde ni ej säga mig det förut? Oabtadt sin korpulens sprang han derefter nerför trappan och ropade med stentorsstämma på kusken som redan hunnit ett litet stycke på återvägen. — Emedan jag insäg att hvarenda minut var dyrbar, sade Lally så snart doktorn var utom hörhäll. Kusken var liksom många af hans yrkesbröder både litet döf och blind, och doktor Amboyno var ansenligt varm och andtruten då han ändtligen han upp honom. Han utropade : — Kör till S:t Peterskyrkan i flygande fläng! Det dröjde fem minuter innan droskan stannade utanför kyrkodörren. Doktor Amboyne steg ur, tillsade kusken att vänta och trädde hastigt in i kyrkan. Innan han hunnit fram till kyrkans midt stannade han.