Göteborgsposten – 8 juni 1871, sida 1

skjutet? Brudens vänner och rådgifvare skulle ha svarat: Men detta är ej något positivt bevis att han är vid lit, och om han är vid lif har han tydligen öfvergifvit benne. Ej en rad under alla dessa månader. Denna åsigt af saken försonade honom till en viss grad med hvad som syntes honom ha varit oundvikligt. Han drog en suck och tog nu upp sina bref; ty på ett par timmar skulle han säkert ej få något annat tillfälle dertill alldenstund han måste vara med på bröllopsfrukosten. Hans frånvaro skulle göra bruden ledsen. Det tredje brefvet som han tog upp ur bröstfickan bar en amerikansk poststämpel. Vid första blick han kastade derpå lät han höra ett utrop och han skyndade att se på underskriften. Det var undertecknadt Henry Little och dateradt för tolf dagar sedan. Hans första tanke gällde den stackars damen som i detta ögonblick låg på en soffa i hans hem, ett rof för tvifvel och farhågor som han nu på ett ögonblick kunde skingra. Men han hade ej förr kastat en blick på innehållet än mörka misstankar väcktes hos honom. Dertill kom tvekan rörande det uppförande han borde iakttaga på Woodbino Villa. Han kände sig öfvertygad om att Grace Carden blifvit narrad att gifta sig med en skurk, och hans första tanke var att afslöja brudgummen inför de församlade gästerna. Men hans bättre omdöme varnade honom för att be