Göteborgsposten – 8 juni 1871, sida 1

Mr Coventry och Grace Carden kommo ner från koret åtföljda af hela brudskaran. Doktor Amboyne stirrade och steg åt sidan för att låta dem passera. De tågade förbi; han följde dem med blicken och stod qvar på sin plats tills processionen lemnat kyrkan. Han gick in i sakristian och fann adjunkten der. — Ha dessa två Personer verkligen blifvit sammanvigda, sir? sade han. Adjunkten såg förvånad ut. — Ja, de äro nu så fast förenade som kyrkan kan förena en man och en qvinna, svarade han. — Ursäkta, sade doktorn. Det var en dum fråga. — Jag tror att jag har den äran att tala med doktor Amboyne? Doktorn bugade sig mekaniskt. — Ni skall naturligtvis deltaga i bröllopsfeukosten? — Hm! — Säkert är ni inbjuden. — Ja, svarade doktorn med tankspridd min. Adjunkten önskade honom god morgon, hoppade upp i sitt åkdon och for till Woodbine Villa. Doktor Amboyne följde långsamt efter honom. — Kör mig till Woodbine Villa. Nu behöfves ingen brådska. Under vägen öfvertänkte han saken och uppställde denna fråga för sig sjelf: — Antag att jag hunnit till villan i tid för att omtala nyheten för Grace Carden! Helt visst hade jag stört bröllopet; men månne det blifvit upp