Göteborgsposten – 7 juni 1871, sida 1

suto de vid hvarandras sida under det Grace för sin gamla väninna utgöt hela sitt hjerta. Jnel erfor då till sin bedröfoelse att Graces förmodan om IIonrys trolöshet varit hufvudsakliga anledningen till hennes plötsliga giftermål. Hade hon trott att Henry varit henne trogen, skulle hon ha ansett sig böra sörja honom såsom enka i åtminstone två år. Den olyckliga unga damen klagade öfver att hon sålunda förhastat sig, och tanken att hon påföljande dag skulle vigas vid mr Coventry blef förhatlig för henne. Jael tröstade henne så godt hon kunde och stannade på hennes begäran qvar hos henne öfver natten. Hon var verkligen rädd för att lemna henne, ty emellanåt blef hon snart segdt vild och sade att hon ville heldre dö än gifta sig. På morgonen blef hon dock lugnare och sade Jael att hon trodde sig handla rätt. — Jag blir ej mera tadelvärd för det jag gifter mig med den stackars mannen, sade hon, och jag skall derigenom göra två personer lyckliga, två personer som förtjena den uppoffring jag gör. Tidigt på morgonen kom ett bref från doktor Fynes. Han var sängliggande af gikt och måsto till sin ledsnad underrätta om att den ceremoni han hoppats få förrätta måste i stället förrättas af hans adjunkt. Denne adjunkt var en fullkomlig främling för Grace och för de flesta personer i Hillsborouga. Doktor Fynes sjelf visste ingenting om honom mera än att han infunnit sig efter doktorns begäran om ett biträde, medfört goda rekommendationsbref och visat sig mycket bevandrad i