Göteborgsposten – 6 juni 1871, sida 2

och aldrig skall älska. Se der, läs detta. Jag kan ej tala till er. Ni ser ut som sjelfva sanningen och uppriktigheten; men jag vet hvad ni är; alla qvinnorna i fabriken kände till förhållandet mellan er och honom — läs detta. Hon räckte henne det anonyma brefvet och tog ej blicken ifrån henne. — Jael läste brefvet och rodnade något; men blef ej förvirrad. — Tror ni detta, miss Carden! — Jag trodde det ej i början; men alltför många personer ha bestyrkt det. Ert eget uppförande har bestyrkt det, stackars flicka. Men detta är grymt af mig. — Betyder ingenting, sade Jael beslutsamt. Vi ha gått för långt för att stanna. Mitt uppförande! Hvilket uppförande, om ni behagar? — Man säger allmänt att då ni fann att han var död, försökte ni taga lifvet af er. — Ah! utropade Jael. Ja, det är ju naturligt, att man måste säga det! Hon dolde ansigtet i händerna. Grace blef ledsen öfver hvad hon sagt. Men det stod ej att hjelpa nu. Hon väntade på Jaels svar, och Jael kunde på en lång stund ej tala. Hon öfvervann dock slutligen sin sinnesrörelse och yttrade i låg ton: — Antag att ni hade en syster som ni innerligt älskat — att ni haft en tvist med henne till hvilken hvarken ni eller hon varit orsaken emedan felet legat hos en trodje nerson: arfag vidare att ni mläreljet kammit ham