bämnd för att en vivandiere antogs ha blifvit dödad, var en af de första som föllo. Under det fången släpades fram af några ursinniga soldater, hvilka voro okunniga om vigten af sin fångst, skrek han då han passerade förbi en officer: Vive la Commune! A bas les assassins! och blef omedelbarligen skjuten. På hans lik hittade man bevis för hans identitet. Billioray. lirspelaren, äfven en medlem af allmänna välfärdsutskottet, har gått att assagga sin sista räkenskap: då man just stod i begrepp att spetsa honom på bajonetten, begärde han att bli skjuten, och man efterkom hans begäran. Jules Valles berättas ha blifvit upptäckt i köllrarne under Hotel de Ville eller i någon underjordisk gång i närheten deraf samt afrättad. Lynchlagen har verkligen tillämpats: i vidsträckt grad, och säkert skola många oskyldiga falla offer för soldaternas och befolkningens raseri. I går på den lilla trånga gatan S:t Germain IAuxerrois arresterades och sköts en person af en ursinnig hop militärer och civila, som törut affärdat två andra fångar. Den olycklige unge mannen, som påstods ha värit sekreterare åt en medlem af kommunen, ställdes mot en vägg och tre skott från en revolver lade honom död i smutsen. En annan fånge fördes derefter fram för den kommenderande officern. Han anklagades af en soldat för att ha stått med en lunta i hand, och af en annan för att ha gjort försök att förgifta honom. Han var en stark, välväxt ung man, klädd som en person ur de högre klasserna, och protesterade mot beskyilningarne. Hans papper togos ur hans fickor och voro ej-rätt gynnsamma. Hans död fordrades. Några soldater släpade honom dit der det andra liket låg och gjorde sina Chassepotsi ordning. Den anklagade gjorde änpyo föreställningar och började synbarligen försvagas af fruktan och ansträngningen af att ryckas hit och dit. Han tillhörde kommunen, skreko de civila. A mort! A mort! Några nationalgardister kommo till stället — nationalgardister med trefärgade band — och började deltaga i diskussionen. Allt tycktes gå fången emöt, och hopen desalldes att gå afsides. Fängen svängde sitt hurvud af och an i ytterlig förtviflan, men fortfarande bad han och massan närmade sig ånyo för att höra hvad han hade att säga. En öfverste vid nationalgardet uppträdde på scenen. Många hade klättrat upp på de gamla stenpelarne och dörrtrapporna för att åse afrättningen; men ett ytterligare uppskof inträffade och efter långa och häftiga diskussioner: fördes den olycklige fången bort till mairiet för att bli vederbörligen dömd. fver hela Paris ega liknande uppträden rum. Då jag passerade förbi Louvren, yttrade en gammal hexa till mig: Om ni väntar en minut, skall ni få höra ljudet af exekutionen; soldaterna ha nyss tagit en qvinna för att skjuta henne, emedan hon mördat en kapten vid armöen. Jag har sett många af dessa furier affärdas af soldaterna, några för det de skjutit på trupperna och andra för det de kastat petroleum i husen.