Kättegängsoch Polissaker. PoliskammarenO verväld å poliskonstapel. Artilleristen n:r 37 Strömborg vid 11:te batteriet af Göta art. regemente rar till i Tisdags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han sistl. Lördags middag i förstugan till huset n:r 5 vid Magasinsgatan öfverfallit och slagit poliskonstapeln n:r 74 Andersson, så att blodvite deraf uppkommit, samt sönderrifvit dennes påhafda uniformsrock, allt under det andersson var stadd i tjensteutöfning. Under transporten till vaktkontoret hade Strömborg äfven uppfört sig högst vildsint och oregerligt. Rörande förloppet härvid berättade Andersson att då han nämnda dag passerade förbi artillerikasernen, åtföljd af en bonde, hvilkens håst han skulle låta besigtiga hos en i ofvannämnda hus boende veterinärläkare, hade Strömburg stått utanför kasernen och yttrat några smädeord mot Andersson, men då denne icke låtsade höra dessa följde Strömborg efter neråt Kungsoch Magasinsgatorna samt in i ifrågavarande förstuga der han genast tilldelade Andersson ett så bärdt slag i ansigtet att näsa och mun flögo i blod. Andersson lyckades emellertid öfvermanna Strömborg, som under hela tiden slog och sparkade omkring med mycken vildhet, tills en annan poliskonstapel hunnit anlända till platsen. Genom Strömborgs förtvislade motstånd kunde emellertid konstaplarne icke tå någon bugt med honom förr än ett par artillerikonstaplar hunnit anlända, hvarefter S., som visserligen var något rörd, men icke öfverlastad af starka drycker, blef uppförd till kasernen. Strömborg förnekade till att börja med helt och hållet till dessa angifvelser, utan påstod att han först blitvit ötverfallen och att han dels derföre och dels emedan Andersson en gång förut på ett dansnöje i Majorna groft förolämpat honom, gifvit A. ett lätt slag i ansigtet, men hade A. då slagit omkull och fattat honom i strupen samt skulle helt säkert ha qväft honom ifall hjelp icke skyndsamt anländt. Sedan emellertid flera vittnen intygat dels att Strömborg varit den som öfverfallit Andersson såväl i ord som gerningar samt i öfrigt uppfört sig högst vildsint och förargelseväckande, hvaremot poliskonstaplarne behandlat honom på det mest humana sätt, erkände 5. slutligen att det tillgått som konstaplarne och vittnena uppgitvit. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och förordnade poliskammaren att Strömborg skulle bållas häktad vid regementet.