Göteborgsposten – 3 juni 1871, sida 3

T. Schouvell, 42 år, 28 Maj, Landskrona. Veckokrönika. . Törsök att reparera en försumlighet. — En blick in i framtiden. — Betydelsetulla kombinationer. — En dag för sent! — Erik Böghs tankar om Maj månad. — Från utflykten till Borås. — Andemaneri-program. — Recensenten och djuret. — Hjelptrupper art hta på — Pekoralier, — Auekdot. Det är ett fel, en oförlätlig försummelse, det kan ej bestridas. En så märklig tilldrazelse ej längt före detta inregistrerad i kröalkan! Marklig! Nej, enstaka i vårt lands nistoria, en länge omtvistad ids ändtligen realiserad, framkommen i fast form, i kött och blod! Vendöme-koloanens störtande, Tuilerieornas jemnande med jorden, väderleken för 4 ir sedan, hr Strakoschs blondiner och hr Craslawskys originaler, kort sagdt, en mängd amnen hvarom i senaste krönikan blifvit vidt och bredt ordadt, hvad betyder väl allt detta, strängt taget, för rärt lands kulturhistoria, mot denna märkvärdiga företeelse? Ty den kan ha oräkneliga följder; den zan leda till de mest genomgripande förändringar inom familjen och staten och en vacker dag kunna vi, skapelsens herrark, stå der med långa näsor och se oss undanpetade både här och der af Evas, ända sedan Paradieets dagar för föriska men hin eå intriganta kön. Ty den händelse, hvarpå vi här ofvan syfta, är helt enkelt: kreerandet af den första qvinliga studenten. Detta skedde den 16 sistl. Maj, årstagen af Corfiz Ulfeldta olyckliga makas, Eleonore Ulfeldts utsläppande ur ett 22:årigt angelse, af S:t Petersburgs grundläggning och Hederslegionens stiltande. Underbara samnanställning, gåtlika nyck af slumpen! I sekler har qvinnan, irmurad i fördomarnes Blå Torn, varit ute-tängd från de akademiska lärosalarne, från studentmössan, Majfesterna och Parnassen, som aktiv ledamot nemligev, som passiv har hon deremot alltid utgjort stu sentfesternas skönaste prydnad. Har hon nu zrundlagt det qvinligt, vetenskapliga S:t Petorsburg, som en dag skall hota vår manliga studerande ungdoms Sveaborg, har hon stiftat en den qvivliga intelligensens hederslegion, i hvars leder hurdradetals af hennes medaystrar skola låta inskrifva sig? Ödesdigra fråga, hvem besvarar dig, gigantiska problom, hvem löser dig? Har denna ungmö trån Östersjöns perla, det fagra, minnesrika Got sand, måhända öppnat en ny sera för den svenska qvinnan? Skola vi, eller rättare våra efterkommande om något bundrade år häretter kanske få qvinnor på de akademiska lärostolarne, tolkande lagen och profeterna, missgerningsbalken och Boströmska systemet, eller å anatomisalen demonstrerande vid ett präktigt, färskt subjekt. I posten, telegrafen, på bankkontoren hvimlar det då af bokjortlade tjenstemän och qvinnan uppträder som aspirant till det praktiska litvets alla befattningar, från tornväktarens, närmast himmelen, till dödgrätrvarens i den kalla jorden. Man får lof att utvidga statsrådstaburetterna, de äro för små för stärkkjolar och krinoliner och i alla offentliga embetsverk måste inrät