Göteborgsposten – 3 juni 1871, sida 1

Litteratur. De omfattande rikasdagsreferaten och rodogörelserna för de vigtiga tilldragelserna i Frankrike ha på senare tiden så mycket tagit vårt utrymme i anspråk, att vi icke kunnat meddela anmälningar af den nordiska litteraturens nyutkomna alster. Vi få af samma skäl äfven nu endast i korthet underrätta om, att följande arbeten blifvit oss för anmälning tillsända: Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter, utgifna af R. M. Klinckowström. Sjunde delen. Stockholm, P. A. Norstedt Söner. Med denna del afslutas det störata memoireverk som allt hittills utkommit i vårt land. Den omfattar tiden från Aug. månad 1786 till slutet af 1789 års riksdag, då den af ålder och krämpor försvagade 75-årige minnestecknaren afslöt i fängelset sin politiska verksamhet och nedlade sin penna, för att snart derefter äfven nedlägga det aristokratiska hufvud, som han burit så högt gentemot konungamaktens nycker. Stilen i denna del vittnar ock om, att den äldrige förf. börjat känna, såsom han sjelf i slutet deraf säger, sina kroppsbräckligheter ökas och sinnets samt minnets styrka aftaga. Han är allt fortfarande sträng och bitter mot konungen, men han är äfven gnatig, ehuru dock då konungen, för att nedbryta adelns motstånd, vill vid riksdagen genomdrifva Säkerhetsaktens införande och låter häkta Fersen, som var genom sitt anseende medelpunkten i riddarhusoppositionen, stilen frigör sig från småsqvallret och croniques scandaleuses samt höjer sig till den sårade sjelfkänslans ädla utbrott hos en redlig man och en patriotisk medborgare, ja, får någonting af denna förfärliga tacitanska energi, hvilken ännu efter seklernas mängd oförsonligt blottar de romerska herskarnes elände och ropar sitt skärande anatema öfver envåldsmakten. Men äfven oaktadt stilens svagheter och de ofta tröttande omsvängningarne är denna dels första hälft isynnerhet för vår tid af stort intresse och förefaller nästan som en återspegling af hvad man under förra året upplefde i Frankrike, i det att den skildrar huru Gustaf III lättsinnigt slungade vårt land i ett krigs faror, utan att något för armens eller flottans räkning fanns i beredskap. Liksom Napoleon III lät sig bedåras af sin militärgunstling Leboeufs snack om, att allt var i ordning, så hade här hos oss Toll helt och hållet Gustafs öra; och vid krigets utbrott visade det sig att de båda lika lättsinnigt spelt krona eller klave med fosterlandets ära, intressen och framtid. Liksom Napoleon III dels sjelf trodde sig genom sin mästerliga politik kunna framtvinga allianser, dels äfven lät utsprida vinkar om, att sådana allianser funnos, eå litade äfven Gustaf på sitt diplomatiska genie och lät allmänheten förstå, att han i sin förmåga egde skapandet at en fullständig koalition mot Ryssland och att det ingalunda skulle tryta allianser. Kortligen, det är en särdeles intresserande parallel mellan tvenne nedglidande staters maktdueller, der gunstlingarnes personliga äregirighet och lätteinne samt furstarnes lättrogenhet och öfverspända inbillning afgjorde utslagen. Af Samlade Arbeten af August Blanche (Stockholm, Alb. Bonnier) har tionde häftet utkommit, innehållande första hälften af den hädangångnes roman Första Älskarinnan, hvilken genom sin raska behandlivg, sin lifliga och varma stil samt sina episoder ur landsortsteaterns lif förr måste ännu i dag fängsla läsaren. På samma förlag ba utkommit tredje och fjerde häftena af Belägringen af Paris. Intryck och Minnen af Francisque Sarcey. Öfversättning med tillägg af 6. Renholm. En intres