Göteborgsposten – 3 juni 1871, sida 1

IIvarjehanda. Fartygsbrand. Natten till d. 20 Maj uppetod eldsvåda ombord på holländska skrutångaren Willem III i närheten af ön Wight, under det fartyget var stadt på resa från Amsterdam till Batavia. Willem III, som skulle ha gjort resan via Suezkanalen, var det första af de fartyg som enligt. kontrakt mellan ett holländskt ängbätsbolag och naderländska regeringen skola öppna en regulier ångbåtsförbindelse mellan Holland och Java genom Suezkanalen. Fartyget hade 3000 tons drägtighet och var nyligen till ångbåtsbolaget öfrerlemnadt ar dess byggmästare messrs Elder i Glasgow. Det hade last från Amsterdam till Batavia och 1100 tons lol ombord då det lemnade hamnen i Nieuwediep. EIden bröt ut under det man hade land i sigte och under lugnt och vackert väder; audra fartyg voro nära till hands för att lemna hjelp och hvarje man, qvinna och barn ombord kunde med trygghet lemna det brinnande fartyget. De lyckligaste voro de som voro fullt påklädda. En mängd qvinnor och barn landsattes i Portsmouth, iklädde endast deras nattdrägter. Somliga voro till en del klädda, men barfotade och utan hufvudbonad. En dame och en herre, hvilka voro passagerare ombord, till börden tyskar, hade nyss blitvit gifta och voro på våg till Batavia för att bosätta sig der, medförande allt hvad de egde, hvilket uppgick till 1500 pund. Allt detta gick förloradt och var olyckligtvis oassureradt. Do v af de ombord på fartyget varande personerna 0 landsatta i Portsmouth tidigt på Lördagen af ufångaren the Scorpio och de återstående landsattes sedermera af lotskuttern Mary af 24 tons drägtighet. Detta lilla fartyg tog ombord ej mindre än 114 personer, inberäknadt 48 soldater med deras officerare och familjer samt 20 damer och barn. En fransk skonare och the Scerpio förenade sig sedermera med Marys. En annan lotskutter, the AMarm, var äfven till hands för att lemna den hjelp som kunde vara erforderlig för räddandet af menniskolif. Bogserangaren ÅCambia-, som äfven styrde ner till Willem TII från sin utkiks-station S:t Catuerines point, tog det olyckliga fartyget i släptåg och anlände med detsamma till Spithead, som det nppnådde Lördagen vid middagstiden. Elden brann då fortfarande i fartygets inre, alla däck voro nerbrända och masterna borta. Den var ej ens i Måndags fullt släckt, oaktadt de ständiga öfverspolningarne af vatten på fartyget, och den återstående