Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 1

2—————— skottet skolat behandla de ohandterliga motionerna, så hade vi korrespondenter och de uttröttade tidningsreferenterna varit pligtiga att med uppmärksamhet, så vidt sig göra lät, följa förhandlingarne, och nödgats sitta deruppe på åbörarelaktaren, och att inandas den allt annat än friska luften i Andra kammaren. Nu ha vi en hel vecka varit fria från den högre inrikespolitiken, kunnat hvila oss efter det ofta ansträngande, sällan tacksamma syramånadeis-arbetet, och njutit vårt sorglria väsen efter råd och lägenhet, Alven våra högt aktade representanter lemnade ganska gerna riksdagshuset bakom sig för att återvända till sina hem; men jag nodgas såsom ett ledsamt faktum anmärka, att åtskilliga vid valet af hemsärdsväg mera togo hänsyn till den egna fördelen, uttryckt i bög resekostnadsräkning, än till den härdt anlitade statskassan, tör hvilken de under riksdagens lopp visade så varmt intresso. Dock — derom något mera längre fram. Ex person känner jag som sannolikt gerna skulle sett om riksdagen fortgått ännu en tid. Alltsedan den nya riksdagsordningens inlörande har denne man, f. ryttmästaren v. H, som förr bade säte och stämma på riddarbuset, icke under något sammanträde saknats på den honom anvisade platsen å Andra kammarens åhörareläktare. Under hela tiden har han varit den förste som kommit och den siste som aflägenat sig. Han har städse med uppmärksamhet athört ätven de talare, till hvilken ingen annan än protokollisten ex officio lyssnat. En sådan uthållighet, grundad på ett varmt iatresse för de ostomliga angelägenheterna, är respoktabel. Han har ock kommit i åtvjutande af den fullt berättigade fördelen att erhålla en plats på läktaren, vafsatt för hans räkning. — Samma förmån åtnjuter an annan f. d. riddarhustalare, presidenten Å., som förlorat sin svynförmåga, men som ännu följer dsgena politiska tilldragelser med ungdomlig lifligget. Han har sin afsatta plats på diplomatläktaren och begagnar den åå någon intressant fråga förekommer, och när så faller sig, gör han och meddelar då till grannarne pikanta jemtörelser mellan förr och au — och tillfällen att anställa jomtörelser saknas visst igke. De af riksdagen beslutade ombyggnadsarbetena å riksdagshuset äro så pressanta, att de oförtöftvadt måste företagas, oaktadt den bebådade urtima riksdagen. Den med srofva eträfvor understödda Östra flygeln kan ganska lätt rasa när som helst. Det är till förekommande deraf som rifningen af denna flygel ej sår uppskjutas, och eharu lagutskottet dorigenom under stundande urtima riksdag kommer att sakna sin vanliga lokal, så är det otvitvelaktigt, att den fyndige riksgäldskommissarien Arehn, som vet råd för allt, skall uttänka en annan passande lokal der lagutskottets ledamöter kuona slå sina kloka hufvuden tillsammans, när fråga blir att behandla den nya värnepligtelagen — ty soga troligt är, alt efter den orsarenhet som nu vunnita, ett särskildt försvarsutskott kommer att tillsättas. Sannolikt är äfven att försvarsfrågan mu blir behandlad af statsutskottet, och, som nyss nämndes, värnepligtelagen af lagutskottet. Men af ott synnerligt intresse blir det att erfara huruvida ledarne inom laudtmannapartiot då skola i det blifvande statsutskottet insätta de repreventanter, hvilka vid sistförlidne riksdag placerades i försvareutskottet och derigenom bletvo på sätt och vis celebra, dock utan att härföro ädraga sig någons afund. Samma dag fullwäktige i Riksgäldskontoret tillkånnagåfva (den 26 Maj) att svenska statens obligationer af den 30 September förl. är voro i riksgäldskontorets kommissariat för köpare att tramgent tillgå, afyttrades sådana ör ett belopp af omkr. 25,000, rdr och dagen derpå (pingstafion) tör omkring 100,000 rår. Den rika penningetilgången hos allmänheten är en glädjande forewelse, Den stora kapitalbildningen är förvånande. Huru annorlunda lät det icke för tyra år sodan? Sverige framställdes då som ett fattigt land, nästan utarmadt, nästan redlöst, och tördjupadt i utländsk skuld., och en väldig skara af patrioter gjorde sitt bästa för att betramja modlösheten och undergrätva statskrediten. Staten kan nu utan den ringaste svårighet, och med en obetydlig kopitalrabatt, upptaga lån inom landet; allmänva hypoteksbanken är icke längre angelägen om, att doss obligationer afyttras, ty nypoteksforenmgarnes penningebebof är yteret obetydligt; nåstan alla slags obligationer äro besärliga, och till och med af Hypotekskassan lör rikets städer ha obligationer till ett bepp af en million rår afywrats, Man hör icke längre våra jordegaro klaga öfver omöjlighe