Från Utlandet. De igår anlända posterna meddela detaljerade berättelser om de dåd, hvilka begåtts af kommunisterna och deras exalterade anhängare. Det är tydligt att de, seende sig skola ovilkorligen falla i rättvisans våld, hafva öfverlemnat sig åt de vansinnigasie yttringar af den vildnet, som råheten och hämndbegäret kunna föda. Så meddelas den ohyggliga berättelsen, att kommunisterna på Vendömerplatsen offentligen skändat tretton qvinnor och derefter afrättat dem — en den gräsligaste tilldragelse, någon social historia kan uppvisa. Till denna bedrift kommer nu den behandling, som dessa uslingar, hvilka fräckt vågat säga sig handla i Åriolkets, i -arbetarnes namn, tillfogat de personer, hvilka do tigit såsom gisslan. Då regeringstrupperna d. 23 framträngt till det inre at staden, släpades dessa personer från Conciergeriet och fängelgelset Maras till platsen La Roquette i stadens östliga qvarter, der fängelset för lifdömda fångar ligger. Då äfven detta qvarter d. 26 på morgonen angreps från tvenne håll, tullbordade insurgenterna blodsdomen öfver 64 at dessa oskyldiga offer, bland dem erkebiskopen af Paris, monsigneur Darboy, och presidenten för kassationsrätten, Devienne. Troligen finnes det bland dessa som gisslan dömda ännu flera framstående personligheter. Så vidt man kan döma af telegrammerna, föll Roquetteplatsen så tidigt i regerirgstrupper