Göteborgsposten – 30 maj 1871, sida 2

med anledning af fredens afslutande. Tidningarne i Amerika uttala stor belåtenhet öfver, att senaten ratiflcerat Alabamafördraget. -— De uttala äfven alia starkt ogillande af de vandaliska handlingar, som kommunisterna i Paris föröfvat. Intagandet af Paris. (Telegram från -Timeskorrespondent i Versailles). Tisdagen d. 23 Maj, kl. 2,15 e. m. Det önskas måhända att jag gör några tillägg till den berättelse jag redan afgifvit rörande truppernas framryckande från enceintern till de olika positioner de förliden natt innehade i Paris. Första kolonnen som framtågade mellan jernvägen och fästningsverken tillryggalade vägen från Auteuil till La Muctte; andra kolonnen bröt upp från Auteuil, ref ner en barrikad som blifvit uppförd bakom jernvägen och frmryckte genom Rue Raynard och Rue Franklin till Trocaderon. Denna marsch var långt ifrån snabb, ty vid hvarje steg blefvo försigtighetsmått vidtagna mot försåt som befarades vara utlagda af insurgenterna. Artillerimännen och ingeniörerna inträdde i husen och undersökte krutförråden vid Rue Beethoven för att göra sig förvissade om att ingen explosion hotade kolonnen. Den tredje kolonnen som bröt upp från Point du Jour marscherade längs kajerna till Jenabryggan. Der verkställdes en förening mellan dessa tre kolonner, och hela linien från Passy till ilodstranden vid nämnde brygga ockuperades. Den tjerde kolonnen passerade ötver floden vid Point du Jour och marscherade längs Grenelle-kajen. Då den hunnit fram till Marsfältet fann den en stor insurgentstyrka lägrad der. Tiraljörer framskickades att öppna elden och fienden fördrefs utan särdeles stor svårighet, ehuru han var försedd med artilleri. Iusurgenterna fortsatte striden en stund på högra sidan af Marsfältet, der de provisoriska träbarackerna blifvit uppförda. De hade här uppställt sig i fyrkant och besvarade anfallet med en kraftig eld; ansatta från två håll af en öfverlägsen styrka gålvo de vika utan att någondera parten lidit särdeles stora förluster. Trikoloren blef planterad på Pavillon dEcole. Jag omtalade i Söndags att general Cissey kl. 10 e. m. framryckte för att storma insurgenternas positioner i Vaugirard och Montrouge, och i går nämnde jag att han kl. 2 på morgonen besatt dessa positioner efter att ha användt breschbatterier. Man har uppgilvit för mig att generalen och första kolonnen at hans trupper trängde in genom en bresch som han skjutit i enccintein. Alldenstund jag ej besökt platsen kan jag ej bestyrka uppgiften att en bresch sinnes i bröstvärnet. Generalen kom i alla fall in och under sitt framryckande utefter Boulevard de Montrouge fann han en ofantlig, med sex kanoner och åtskilliga mitrailleuser bestyckad barrikad i vägen. Insurgenterna satte sig till motvärn och en artilleristrid började. Barrikaden eröfrades tidigt på dagen, och divisionen ryckte vidare fram. På eftermiddagen uppstod en långvarig och häftig artilleristrid om besittningen af avenuerna mellan Jenabryggan och Invalidbryggan. Insurgenterna förskansade sig bakom ruinerna af patronsabriken vid Avenue Rapp, och det ansågs ej rådligt att framföra trupperna till närheten af dessa ruiner. Iusurgenterna blefvo derföre förjagade uteslutande genom artillerield. Från Arc de Triomphe ned till Champs Elysces stod ingen strid, men vid Palais de lIndustrie måste trupperna kämpa hårdt innan de kommo i besittning af denna byggnad. Under anförande af några bland kommunens medlemmar underhöllo insurgenterna en handgevärseld mot trupperna. Montmartre fortfor att skjuta hela dagen i riktning mot Trocaderon. Dess skott hvarken dödade eller sårade många, men de fördröjde truppernas fram trängande mot sjelfva hjertat af staden. Den eld som jag i en af mina gårdagsdepescher sade mig ha sett frän viadukten vid Point du Jour var förorsakad af explosionen af ridskolan vid Ecole dEtat Major, hvilken var fylld med patroner. Dombrowski har ej blifvit tagen. Ilan undkom från La Muette då trupperna inryckte, lemnande efter sig den silfverservis som befann sig i det rum der han brukade dinera (?). Assy, som nu är tänge här, togs på Quai de Billy. I sina svar vid det med honom anställda officiella förhöret sade han att det ej skulle bli något motstånd i Paris utom vid Montmartre och Belleville. S. d. kl. 7,45 e. m. omedelbart efter afsändandet af mitt sista telegram begaf jag mig ia till Paris, hvarest jag under några timmar blef vittne till striden. Jag fann att alla de vigtiga positionerna i Montmartre blifvit tidigt denna morgon tagna af de båda armekårer som stå under generalerna Douais och Ladmiraults kommando. Den sistnämnde generalen hade besatt stationen i S:t Ouen och Place de Clichy samt framryckt mot Montmartre på yttre sidan af vallarnc, bällande sig på ett visst afstånd från desamma. Samtidigt hade general Douai framryckt från stadens inre förbi Parc de Monceaux. På detta sätt hade Montmartre blifvit nästan helt och hållet omringadt. Det uppstod en skarp strid, men trupperna lyckades eröfra positionerna. ÄEtt stort antal insurgenter dödades i striden och omkring 4000 gjordes till fångar. Åntalet tagna kanoner och mitrailleuser var högst ansenligt, säkert uppgående till några hundra. Beileville är fortfarande i insurgenternas händer, liksom Hötel de Ville och Tuillerierna. Den röda flaggan svajade på dessa byggnader då jag kl. 46 lemnade Paris. Under hela den tid jag befann mig i staden pågick en allvarsam strid midtemot Pjace de la Concorde mellan de insurgenter som innehade marinministeriets palats vid hörnet af Rue Royale och trupperna på andra sidan sloden i lagande kårens palats. En kanonbåt som insurgenterna ha under Pont Royal, straxt bredvid Tuilerierna, sköt oupphörligt. Insurgenterna på Rue de Rivoli och Tuileritradgärden nyttjade mitrailleuser och reslelgevär, och trupperna på boulevarden vid Place des Invalides, nära tioden, anföllo dem med fyrapundiga kanoner. Hort Vanves besköt insurgentpositionerna i närheten af Montrouge och Faubourg S:t Germain, och insurgenterna besköto Vanves från fort Montrouge och fort Biscetre På ätskilliga punkter i kaubonrg S:t Germain egde skärmytslingar med musköteld rum. Iusurgenterna ha besatt husen, från hvilka de underhålla en häftig eld för att hindra framryckandet af general Cisseys trupper. Bland de i dag tagna fångarne ha många igenkänts såsom gamla Röda, hvilka hade en verksam del i Juni-irsurrektionen 1848. En trupprörelse har blifvit anbefalld som kommer att ha till följd insurgenternas fullständiga instängande inom en cirkel bildad af hela armåen. Madeleine är i regeringstruppernas händer. Åtskilliga eldsvådor ha brutit ut i staden. OÖfverste Piquemalle, general Vergees stabschef, blef i dag dödad.