Senare Post. Den harm, den afsky, som hela verlden känner öfver Kommunens sista dåd i det olyckliga Paris, ha fått officiela uttryck, hvilka skola oåterkalleligen brännmärka dosamma inför samtid och eftorverld. Så bar inom Englands underhus Sir Eobet Peel uppmanat hrr Gladstone och Disraeli, såsom representanter för de båda stora partierna, whigs och torios, inom England, att begagna första lägliga tillfälle att uttala sina sympatier för Frankrike, och mr Gladstone har på en anDans interpellation rörande händelserna i Paris gemalt, att han icke ville försöka att med något epitet närmare beteckna dessa händelser, derför alt intet uttryck skulle kunna motsvara de känslor, med hvilka de måste fylla hvarje menniskas själ. Han ansåg sig ölvertygad om, att huset skullo med glädje begagna hvarje Ulllsällo till att uttrycka sina sympatier tör Frankrike, fastän han äonu icke kunde se, huru det skullo sko. — TI Ofverhuset föreslog hr Whalley, att engeleka regeringen skulle söka att utverka al den franska en amnesti, hvilken begäran bemöttes af ministern lord Evfield med den förklariog, att engelska regeringen icke hade för afsigt att blanda sig uti förhållandet mellan Frankriko och insurgentorna, hvilket här vill med andra ord säga, att hon anser hvarje uppträdande för insurgenterna vara klandervärdt. — Man bör kunna hoppas, att Eogland äfven, ätminstone för denna gång, upphätver den gamla asylrätten för politiska flyktingar, eller åtminstone icke sammanblandar politiken med brottet. Detta steg har för öfrigt Belgiens regering redan tagit. Vid ett sammanträde inom representantkammaren i Bryssel yttrade neml. ministern baron dAnethan, till besvarande af en gjord försrågning ang. händelserna i Paris, att han lyckönskade den belgiska pressen till den enstämmighet med kvilken densamma ogillat pariserinsurgenternas uppförande, och han tillade, syftande på frågan om de kommunistiska ledarnes skulle söka sin tillflykt i Belgien, följande. hvilket är detsamma som asylrättens upphäfvande för dem der i landet: Regeringen har tillräcklig makt att på gränsen hejda de uslingar, som äro upphotsmännen till de afskyvärda brott, verlden nyligen bevittnat i Paris. Regeringen kan icke anse för politiska flyktingar män, hvilka så besudlat sig med brott och hvilka böra lida