Göteborgsposten – 27 maj 1871, sida 1

5Ören Cårl CGust. Wäettervik, 62 år, 23 Maj, Mariestad. — Enkefru A. C. Sundbeck, s. Ögren, 58 år, 20 Maj, Lidköping. — F. d. stadstjenaren Per Eriksson, 67 år, 20 Maj, Karlstad. — Vaktmästaren Joh. Warn, 68 år, 24 Maj, Malmö, — M.ll Jeanna Bergh, 61 år, 20 Maj, Höganäs. — F. d. handl. Johan Lorentz Thörn. 77 år; 21 Maj, Karlskrona. Veckokrönika. För ett år sedan och idag, en bit historia. — Man kråmar sig. — Önskningarne eller hit och dit. — Försigtighet är vishetens moder. — I Trädgårdsföreningen, etyder efter naturen. — Audiatar et altera pars. — Hr Czaslawskys originaler. — En liten minnesruna. Idag på dagen för ett år och en vecka sedan erbjöd tronsalen i Louvren en praktfull anbhck. På tronen satt kejsare Napoleon III och. vid hans sida kejsarinnan Eugenie. Till höger om kejsaren beiuuno sig den kejserlige prinsen och prins Napoleon, på kejsarinnans venstra sida prinsessorna Napoleon, Murat och Mathilde. Bakom tronen sutto kejsardömets dignitärer och ministrarno, framför densamma senaten, statsrådet och lagstiftande kåren. På diplomatläktaren trängdes sändebud från alla verldens folk. Till tronen framträdde lagstiftande församlingens deputation, anförd af presidenten Schneider, och öfverlemnade till kejsaren resultatet af plebiscit. Hr Schneider slutade sitt tal med följande ord: I det att Erankrike med mer än 7 millioner röster gett sitt bifall åt kejsaredömets nya form, tillropar landet, som har en instinktmessig känsla af sina intressen och sin storhet, Eder: Sire! Frankrike är med Eder och uppmanar Eder att förtröstansfullt framgå på den väg, på hvilken alla önskliga och möjliga framsteg kunna bli förverkligade. Frankrike uppmanar Eder att grundlägga friheten på aktningen för lagar och författningar. Frankrike ställer fribetens sak under Eder dynastis och de stora statskorporationernas beskydd. Och kejsaren slöt sitt svar sålunda: ÅJag tackar Eder, mine herrar, för det bistånd, I lemnat mig i detta ögonblick. Ja, de röster som nu bekräftat omröstningarne under åren 1848, 1851 och 1852, ha gifvit ökad kraft åt Edra mandater, likasom de äfven gifva mig ny kraft att arbeta för landets väl. Vi böra nu mera än någonsin förut utan fruktan motse framtiden, ty fruktan skulle ej bafva annan verkan än avt hämma utvecklingen af en regeringsform, som ett stort folk uppfört midtunder politiska stormar, och som, under åtnjutande af fred och frihet, ständigt skall gifva det allt större kvaft. Genom salen ljöd ett entusiastiskt Lefve kejsaren! och då denne återvände till Tnuilerierna dundrade kanonerna och massorna hurrade. Och idag, ett år derefter: Napoleoniderna i landsflykt, Frankrike förhärjadt af ett mördande krig, Tuilerierna i aska och Louvren i ruiner! Paris badande i blod, marken betäckt med lik och mordbranden sträckande sin rofgiriga tunga från palats till palats, från hus till hus, från qvarter till qvarter! Till sådana gräsliga takta behöfvas inga kommentarier, Historien är omutlig och hennes griffel upptecknar med lika opartisk sanning de nesliga dåden som de höga bedrifterna. Verldens hufvudstad, skall du dela Ninives och Babylons öde? Skall det en gång heta om dig, som det i en gammal berättelse heter om Jerusalem: Åå sistone vardt tå staden vunnen: och hade tå hvarken ung eller gammal vordot skonad, hvar icke förbud hade utgåvgit, och budit, att them skulle akonas, som intet till värn gripa kunde eller förmåtte. Så vardt tå hela Jerusalems stad jommerliga sköflad, uppbränd och i grund nederbruten; några få hus låto the stå qvare, som en part af thet Romerska krigsfolket besitta skulle, the ther landet skulle akta och beskydda. Sammaledes blefvo ock qvare någre kostelige pelare och hög torn, hvilke skulle stå efterkommandom till ett teken och åminnelse, at ther hade stådt en härlig bygd stad ... Det var fienden, det var romarne som förstörde Jerusalem. det är, åtminstone till största delen, fransmän, som nu söka ödelägga ain sordna stolthet, låtom oss hoppas att andra fransmäns tapperhet och patriotism skola vara tillräckligt starka att rädda det undersköna Paris från Jerusalems öde! Våra i förra krönikan uttalade blygsamma förmodanden om en snar omkastning i våra kyliga väderleksförhållanden slogo in på ett sätt som, för att tala med Andra kammarens ålderepresident, nåstan skulle kunna göra oas högsärdiga, om vi icke långt före detta gjort det rönet att högmod går för fall och att mgen är profet i sitt eget fädernesland, icke ens väderleksprofet. Emollertid hoppade vi — och alla andra med — direkte srån eftervintern in i sommaren och dertill nära nog i en rötmånadssommar med stiltje och 23 gr. värme i skuggan — men sommargrönskan saknas. I våra offentliga trädgårdsanlöggningar spåras visserligen den nya vattenledningens välsignelserika inverkan på vegetationen, men långsamt går det ändå och ett enda genomgående dagsregn skulle istadkomma större undervark an smeslarna