Göteborgsposten – 27 maj 1871, sida 1

lKånde kip-kip, hvilket antagligen betyder så mycket som: nå, munsjör menniska, ser han inte att också vi vilja ha frukost? Ett i högsta måtto intressant skådespel erbjuder i år den stora dammen, som i vintras var skådeplatsen för vår fashionabla skridskoklubbs muntra förlustelser. Der, som smärta ungdomliga gestalter för ej länge sedan ilade fram på blänkande stålsko, segla nu i majestätisk storhet stolta, hvita och svarta svanor, der, som ej blott vanliga konversationsfraser utan måhända ljufligare ord i kärlekens mjuka tonfall omögo sig fram öfver svällande rosenläppar, der snattra nu ankor och änder; på stranden, hvarifrån mammor och pappor i vintras togo sina älsklingars idrotter i betraktande, kackla nu rödnäbbade samt med hänseende till fötterna inätvända gäss och spatsera i sakta mak långbenta storkar och hägrar, lika gravitetiskt och med samma förbålt snustörpuftiga uppsyn som ...som...en spränglärd professor emeritus. Hvar och en är herre öfver sin stackare, den regeln gäller äfven inom denna sågelkoloni. Der till venster om den lilla bron ser ni t. ex. en and, en gås och en svan; kasta en bit bröd i vattnet och ni skall få se hur anden, om hon gör min af att simma fram till målet, genast genskjutes af gåsen, som i sin tur förskräckt rusar upp på land, så fort svanen lägger ut från motsatta stranden och närmar sig de stridande. Men under tiden kommer en oförskräckt liten sparf flaxande och vipps i flygten fångar han Erisäpplet, tråtofröot, brödbiten och flyger sin väg, qvarlemnaude de tre kommunisterna i ostörd snopenhet betraktande hvarandra med ilskna blickar, Aftnarne ba redan förlorat mycket af sin kyla och ett par dagar har Beyerböckska kapellet och framför allt det nya potpourriet ur Frihetsbrödernalockat en ganska talrik publik i och framför schweizeripaviljongen. En Ing. bar skarpt klandrat, att frivillig afgift upptages för musiken. Dot är ju värden på stället, som drager vinsten af musiken, icke publiken, säger han, dermed naturligtvis mepande den pekuniäre vinsten. Det är sannt, men hr Frick har väl icke för ro skull öppnat schweizeri i Trädgårdsföreningen och hvem kan väl förtänka honom, om han söker förtjena på sin affär, lika väl som Ins. på sin, ifall han har någon. Då törhållandena äro så egendomliga som här, der ingen ovilkorlig atgill får upptagas vid ingångarne, och det utan tvifvel skulle väcka en storm utan like om värden, i likhet med hvad som sker i utlandet, de aftnar, konserter gifvas, något förhöjde priset på sina varor, finnes det knappast någon annan utväg än den nu praktiserade. Jo, en, neml. för Ins. och med honom lika tänkande: att icke lägga någonting i bössorna. De beskedliga vaktmästarne rusa minsann icke fram som glupande ulfvar mot de förbigående, de vifta stilla med programmerna och se bedjande ut, det är alltsammans! Låtom oss för öfrigt en gång komma ifrån den — —— — mms kälkborgerliga. göteborgerliga jargoron att ständigt vilja ha det bästa, så billigt eom möjf ligt och allrahelst — gratis! Ins:s beräkninr gar å 30 öre pr dag förfalla ytterligare, om R han behagar köpa sig — ett årskort. Samme Ins. har ätven åtskilligt att anmärka mot Lorensberg. Äfven der klandras, a att afgift vid vissa tillfällen måste erläggas. A Man vill ha Blondin gratis, m:ll Alice och FE miss Mary gratis, hrr Pasqualini och Corelly gratis! Tivoli, Tivoli, ropar man, se på a Tivoli i Köpenhamn! Sexton skilling svenskt 4 person och för det får jag se Cirkus, dansöe ser och pantomimer, höra Lumbye och Dahl, fi applådera Amici!— Ja, gudbovars, svara d brr Frick, Graf och Strakosch, skaffa oss bara 7000 personer hvarje afton och ni skall å till och med få so tio blondiner gratis! 5 Hr Csaslawsky sålde igår 100 st. af sina! c roriginalor å auktion på Bloms seal. Vi misetb unna ingen menniska en loflig förtjenst, allrav helst som ett flertal af taflorna såldes till mycket billiga priser samt det ju står hvar och en fritt att köpa eller icke köpa, men vi h taga oss i det längsta friheten betvifla mängli den af taflornas äkthet, som originalar betrakIr tade, särdeles som vi i ett af Illustrated at London News senaste nummer påträffade ett L ypperligt träsnitt, framställande en at utställ8! ningens (br Czaslawskys nemligen) bästa stycif ken, en genre benämnd Konstkritik, som i h den engelska tidningen uppgifves vara origi-ti nal af Karl Hoff, under det att hr C. försäkI bi rar den vara original af Guise. Det må ursäktas oss om vi finna den förstnämnda uppI di sitten mest autentisk och ej draga i betän-y. kande att benämna ett dylikt förtarande vid al dess rätta namn: svek. et Arlighet i handel och vandel utgjorde ett ri Af hufvuddragen i karakteren hos -gumman tu Palin, som så plötsligt lemnade detta jordii ka natten till sistl. Lördag. Hennes verkte amhet under många år gick, som man vet, q it på att se andra tillgodo med detta lifvets sö hödtorfte mat och dryck. På många ställen, tr ch deribland äfven här i Göteborg, löste hon I d; lenna sin uppgift på ett sätt gom viaserligon Å . j förskaffade henne öfverflöd på jordiska egolelar, men deremot tusentals medmenniskors et ktoing, vänskap och tacksamhet. Det var un lock sörnämligast i egenskap af herrskadå inna på Alphyddan, som hon förskaffade sig oh n ryktbarhet, hvilken gjort att bennes plötsI rd iga bortgång väckt mera sensation i stad och å land än mången vida celebraro mans elAr Atinnag Århata Anh ÖsIl os sö I I