Göteborgsposten – 26 maj 1871, sida 2

En korresp. till Times från Versailles skrifver d. 21 d:s angående Rocheforts ankomst dit såsom fånge: Jag har aldrig varit vittne till en mera stormig scene, än Rocheforts intåg i Versailles såsom fånge i dag. IIan fördes in på S:t Germain-vägen och satt i en familjeomnibus, dragen at två hästar. Först kom en sqvadron gendarmer, derpå omnibusen, omgifven al Afrikanska jägare, och sist en eqvadron af samma kär. I samma vagn som Rochefort satt hans sekreterare Mouriot och fyra civilt klädda polisagentor. Utanpå omnibusen satt en gendarmeriofficer i uniform och två eller tre sergents-de-ville, hvilka icke buro uniform, Rochetorts skägg var försvunnet. Ilan hade rakat sig, inaan han begaf sig ut från Paris, för att kunna derigenom föreställa sig, men ingen kunde misstaga sig om honom. Klockan var 122 på eftermiddagen, då truppen kom in på Rue des Reservoirs. Alla rusade ut på gatan och starka förbannelser utslungades från alla håll. Det var icke blott en pöbeldemonstration. Medborgare ur alla klasser förenade sig deri. En karl djerfdes ropa: Viöoe Rochefort! Han sparkades af några personer, som befunno sig bredvid honom, och räddades från vidare våldsamheter endast derigenom, att han arresterades af polisagenter. Längs Rue des Råsorvoirs, Rue de la Pompe, Piace Hoche, Rue de Hoche och Avenue S:t Cloud emottogs Rochefort med oupphörliga rop af ÅA bas Vassassin; a pisd le brigand: a mort ! Folkot ville ha honom ut ur omnibusen, och det var endast med svårighet, som kavalleriet kunde förhindra det ifrån att draga ut honom och summariskt straffa honom. Kavalkaden kunde endast skrida sakta framåt, men slutligen inlogerades han välbehållen i fängelset, Jag tror, att om regeringen icke träffat nödiga försigtighetsmått, skulle han blifvit dödad, långt innan ban kommit i närheten af fängelset. Innan Rochefort lemnade Paris, sökte han att gifva en vacker färg åt sin flykt genom att tärklara i sin tidning ÅMot dOrdre, att denna skulle upphöra med att utkomma, emedan han fann det strida emot sin värdighet alt fortfarande skritva under ett sådant regimente som såäkerhetsutskottets. Detta kan kallas superlativ fräckhet, isynnerhet då man betänker, hvilken framstående del denne skandalskribent haft i folkväldets utveckling i Frankrike och isynnerhet i Paris.