Göteborgsposten – 26 maj 1871, sida 1

det andra uppsnanpade brefvet. Det hade följande lydelse : Boston U. S. Juni 20. Min egen älskade Graco! Det är nu nio veckor sedan jag lomnade England, och detta skall behöfra ytterligare fjorton dagar för a:a komma fram till er; detta är en lång tid för or att sakna nyheter från mig, och jag fruktar verkligen att jag förorsakat er stor oro. Allt kommer sig af följande anledning. Vårt tåg blef fördröjdt af en olyckshändelse, och jag uppnåddo Liverpool just tide nog för att so ångbåten på väg. Min första impuls var naturligtvis att resa tillbaka till Iillsborougk, men en sjöman som märkte min förargelsa sade mig att en skonert om en stund skulle afsegla tilå Boston i Förenta Staterna. Mitt hjerta sade mig att om jag reste tillbaka till Hillsborougn, skullo jag ej ha mod att afresa doerifrån ännu en gång. Jag tog all min förtänkuarahos till hjelp för att välja det rätta för oss båda, och jag kom ombord på skonaren, Gud vet huru. Efter ott par timmar voro vi uto på ocoanen. Då började jag snyfta och gråta. Jag kundo ej uthärda längre. Vid ett sådant tillfälle är det några vänliga ord som göra att man ej alldeles förtviflar. Jag famn någon tröst hos cn gammal gentleman, en inföding i Boston; han var en allvarlig man och ganska förbehållsam mot alla de öfriga; men då han såg mig så djupt olycklig, talade kan till mig som on far och jag berättade honom hela min historia och något litet om er samt slutligen huru jag älakado er och orsaken till att jag med tungt hjerta lemnat. England.