Göteborgsposten – 26 maj 1871, sida 1

han med e en enda blick igenkändo såsom Henry Littles. Men som detta ej var dot första bref från Henry till Grace Carden som han uppsnappat och list, tordo det vara lämpligast att till en början säga några ord om det första, Nåväl, de bref med hvilka Coventry samm öfver floden samma natt oxplosionen egde rum voro sex, nemligon till mr Bolt, till doktor Amboyne, till mr Bayne, till Jael Dence, till mrs Littlo och till Grace Carden. Brervot till Grace Carden var kort men rörande, fullt af tillgifvenhet, hopp, beslutsamhet och sorg öfver skilsmossan. Isan sade henne att han kommit för att taga afsked af henne denna eftermiddag, men att hon varit ute lyckligtvis; ty han inaåg att han borde resa och måste resa, men huru skullo han kunna 80 henno och sedan lemna henne? Hetta allt var uttryckt i så varma ordaleg, att det kunde ha rört ett marmorhjerta. Läsaren torde ha funnit att Coventry ej var lyckligare efter hans rivals försvinnande. Detta bref var den hemliga orsaken dertill. Först visade det honom att hans rival var vid lif och att han således förgäfves bogått sitt brott; för det andra ingaf dot honom samvetsqval, ehuru ej ånger, och att vara plågad af samvetsqval utan att hysa en såden ånger att man vill bekänna och godtgöra det onda, det är att vara olycklig. Men då tiden förgiek utan alt några nyheter afhördes från Little, började Coventry tro att donne unge man verkligen måste ha på ett eller annat sätt omkommit. Ur denna behagliga dröm blef han nu väckt genom