Göteborgsposten – 25 maj 1871, sida 2

SKäTHCGC SålCGCS aälIVCHn Landiar närmed 1 Sill eget välförstådda intresse. Emellertid har denna afspärrning föranledt vissa tyska trupprörelser, möjligen äfven till någon del framkallade af nödiga koncentreringar för afmarschen, hvilken rörelse väckt någon oro, för att icke säga bestörtning, och tolkats säsom en afsigt at tyskarne att vilja inblanda sig i striden, ja, kanske inrycka i Paris. Denna fruktan har naturligtvis redan blifvit till väsentlig del vederlagd af såväl sjelfva händelserna som fredsfördragets bestämmelser; men det är dock af ett visst intresse att läsa de franska tidningarnes berättelser i saken. Så skrifver den i Paris utkommande tidn. Indp. francaise under d. 19 d:s bland annat följande: Redan för några dagar sedan ha de till Versailles flyktade medlemmarne af diplomatiska kåren jemte deras representanter i Paris vändt sig till det amerikanska sändebudet Washburne, som spelade en så vigtig roll under kriget med Preussen, och uppmanat honom att vidtaga åtgärder till beskyddande af främlingarnes egendom. Hr Washburne har åtagit sig detta uppdrag och, tör att kunna utföra det, vändt sig till Preussen. Följden häraf var ett krigsråd, som hölls häromdagen i Montmorency och hvarvid beslöts, att man skulle tillskicka regeringen i Versailles ett ultimatum med den förklaring, att preussarne, i händelse striden om Paris icke blef inom en viss kort tid bragt till slut, skulle blanda sig deri och inrycka i hufvudstaden. Omedelbart efter denna hotelse följde mycket betecknande demonstrationer. Så ha t. ex. kanonerna i fästena Romainville och Noisy blitvit så ställda, att de kunna beskjuta Belleville och La Vilette, och samtidigt dermed har i S:t Denis samlats en kår om 40,000 man under prinsens af Sachsen befäl, medan en annan kär om 20,000 man uppställts vid Enghien bakom sastet Briche. Äfven pariserkorresp. till lIdep. belge berättar från Compiägne, der han f. n. uppehåller sig, åtskilligt om de tyska trupprorelserna. De tyskar, skrifver han, som stodo i och omkring denna stad, ha delvis afmarscherat till Paris. Bland de afdelningar, som ryckt bert, befinner sig kavalleriet, och man trodde i Compicgne, att dessa trupprörelser egde rum, derför att preussarne, om regeringstrupperna skulle rycka in i Paris, ha för afsigt att slå en kordong, för att afskära kommunisterna från återtåget på den nordöstra sidan. Äfven från sjeltva Paris meddelas, att de der liggande tyska trupperna erhållit förstärkningar. Det skrifves sålunda i ett bref från den franska hufvudstaden af d. 18 d:s bl. a. detta: Preussarne närma sig i stora massor Paris på den östliga linien. I går anlände tvenne regementen till Lagny, 500 man kommo i natt till byn Gagny och en dubbelt så stor styrka till Raincy. Från Lagny till Noisy ha alla innevånarne erhållit inqvartering, och hela denna trupprörelse eger icke rum i riktning mot Tyskland, utan tvärtom i riktning mot Paris. Hvad beträffar ändamålet med dessa rörelser, så äro de tyska officerarne visserligen mycket tillbakadragna, men soldaterna diskutera mycket ifrigt sannolikheten af en förestående inblandning i kampen om Paris. Det visar sig nu, att den häftiga kampen i Boulognerskogen i Lördags och det under de sista dagarne med ovanlig styrka underhållna bombardementet utgjort förspelet till det i Söndags företagna afgörande angreppet. Från Montretout, en af Versaillertruppernas vigtigaste anfallspunkter på senare tiden, skritver en korresp. till ÅÅIndep. belge under d. 18 d:s: I förgår, i går och i dag har jag begifvit mig hit, för avt bedöma verkningen af det grotva sjöartilleriet. Den Lentreprenör-, åt hvilken man uppdragit anläggningen at dessa batterier, hade så tagit sina mått och steg, att han kunde använda hela sitt manskap på att så fort som möjligt sluta arbetet. Under loppet af en vecka voro ätven 28 kanoner uppställda i batteri mellan jernbanan på venstra Semestranden och den nya vägen från Pont de Suresne till S:t Cloud-parken öfver le Rond-Point de Magenta. De nya batterierna äro endast skilda från den gamla redou.en genom den omtalta nya vägen. Från denna punkt har man en vidsträckt utsigt. På venstra sidan om vägen och något tillbaka har man, då man vänder ansigtet mot Paris, Mont Valrien, derpå längre fram Luresnes och Hippodromen å Longchamps, nästan alldeles midt emot sig Rothschilds slow och till höger Saint Cloud, Bellevue, Issy, Vanves samt Fort Bicetre. Omedelbart under de nya batteriernas eld sprider sig i form at en solfjader från venster till höger hela Boulognerskogen, Passy, Boulogne, Auteuil, Point du Jour och Vargirard. I förgårs morse sköt Mont Valärien mot Maillotporten, som upphörde vid middagstiden att svara. Under tiden sköt Montretout på den vid Auteuil liggande bangården tör vallgördelsbanan. På eftermiddagen deltog Mont Valärien i denna beskjutning; viadukten vid Auteuil var redan då på många ställen genomborrad af kulor, och man forttor att skjuta. Fram mot kl. 3 hade en kanonbåt vågat sig nedanför viadnkten vid Point du Jour, men den blef genast så illa tilltygad af kulorna, att den var färdig att sjunka och måste halas in under brohvalfven, der den kanske ligger sjunken. Omkring kl. 5 var viadukten så genomskjuten, att den liknade ett såll. Här och der såg man en eldsvåda, framkallad af granaterna, och mer än en brand, fortfor ännu, då jag lemnade det s. k. Maison du Cure, der jag till sist tagit plats. Insurgenterna hade hela dagen igenom underlåtit att besvara våra batteriers eld. På eftermiddagen blefvo dessa besökta af flera generaler, bl. a. at Gallitet. Hvad som förvånade mig mest af allt på dessa trenne dagars utflykter, var den tystnad, som rådde på hela den angripna linien, och det så godt som alldeles omöjliga i att äfven med de skarpaste kikare upptäcka blott så mycket som en enda mensklig varelse. En artilleriotficer upplyste mig om, att den häftiga skjutningen under dessa dagar varit beräknad på att törhindra fienden från att tör