Göteborgsposten – 24 maj 1871, sida 1

ende sin väg framåt hade ynglingen Johanssen kommit rusande på honom samt tilldelat honom flera slag och sparkningar under yttrande: -här hvilar inga ledsamheter, här ska ni få se på lifvad ungdom. För detta sitt mannamod blef Johansson, som är öfver 16 år gammal och icke kunde förneka angifvelsen, dömd att plikta för fylleri i förening med förolämpande uppförande å allmän plats 20 rdr, eller då han saknade tillgång till böternas gäldande i stället undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Ett stort syndaregister. Arbetskarlen Janne Andersson från Majorna var till i Måndags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han i Lördags å allmänna vägen i Majorna i rusigt tillstånd uppfört sig förargelseväckande samt då han af polisen skulle afföras till vaktkontoret gjort våldsamt motstånd; Då Andersson uppropades, raglade han in i sessionsrummet och befanns vara i allt för lifvad sinnesstämning för att uppträda inför dombordet. Han erkände skrattande att han varit litet lifvad i Lördags, men tyckte icke att det var något att tala om, ty han var icke mera full då än nu och hade endast tagit sig några snapsar och det hade han gjort nu också. Polismästaren tyckte emellertid att Andersson tagit sig allt för många snapsar och förordnade derför att han skulle qvarsitta i fiukan till påföljande dag. I går då Andersson företrädde var hans min rätt ömklig och han erkände nu uppriktigt att det förhållit sig som konstaplarne berättade. Han dömdes på grund deraf att plikta för upprepadt fylleri 10 rdr, för oljud och förargelseväckande uppförande å allmän plats 10 rdr samt för våldsamt motstånd vid allmän förrättning 50 rdr, eller tillsammans 70 rdr. Som han emellertid hade 40 rdrs böter utestående från Mars månad, för enahanda förseelser, förvandlades nu samtliga dessa böter, 110 rdr, till motsvarande 12 dagars fängelse vid vatten och bröd till undergående af hvilken bestraffning Andersson införpassades till cellfängelset. Från Stockholm. Mordförsök. I Måndags vid tio-tiden på f. m. tilldrog sig, berättar Dag. Nyh, i matinrättningen vid Andra gardets kasern den ohyggliga händelsen att gardisten n:r 79 Werner på kapt. von Franckens kompani med eggen af en handyxa tilldelade distinktionskorporalen n:r 34 Wengelin på major Wahlfelts kompani ett våldsamt hugg i hufvudet. Den anfallne störtade sanslös till golfvet och mördaren tillgrep då en större köttknif, rusade ånyo på sitt offer och försökte att stöta knifven i dess hals. En eller ett par tillskyndande kamrater sökte afvärja hugget, som dock träffade så mycket, att Wengelin fick ett stort sår i bakre delen af halsen, hvarvid nacksenan skadades, om ej afskars. Man lyckades nu afväpna mördaren. Wengelin, hvars tillstånd i Söndags e. m. ansågs hopplöst, affördes till garnisonssjukhuset, sedan han af tillkallad fältskär blifvit förbunden. Angående motivet till den hemska gerningen vet man blott att Werner och hans offer en stund förut innevarit på en krog der någon ordvexling dem emellan uppstått, dock af ingen betydenhet, så vidt andra närvarande kunnat höra. Werner, som tjenat 18 år, har ej förut visat prof på vildsinthet, snarare tvärtom. Wengelin har tjenat i 19 år och hade medalj för lång, straffri tjenst.