———kf— — — — endast ha en önskan, den att riksdagen må afslutas, så visar sig att de i riksdagsordningen föreskrifna formaliteter ganska lätt kunna ölvervinnas, men dertill fordras dock intet bråk i och inga återremisser af kamrarne, De sista dagarnes förhandlingar i utskott och i kamrarne hafva också vittnat om superlativ sämja och skyndsamhet. Bevillningsutskottets förslag till bevillningens utgörande enkom i konsept till riksdagskansliet på Onsdegs aftonen kl. 6. Det uppsattes och lades genast i pressen, och dagen derpå blef det både utdeladt, föredraget och antaget. Tre af utskottets ledamöter, brr Almqvist, Fredriksson och Heggström, hade låtit anteckna sig såsom reservanter — hvarföre upplyste de icke, hvarken i betänkandet eller sedermera i kammaren, öfverlemnande således åt hvar och en att på egen hand utgrunda hvad afsigten varit med deras omotiverade reservationer. Deras ulsigt lärer dock varit att i kammaren påyrka det bevillningen å tredje artikeln äfven skolat ökas med 50 9, hvarigenom en ökad inkomst af omkr. 160,000 rdr kunnat påräkras. Men deremot invändos vid en förberedande sammankomst, att ett sådant förslag sannolikt af Första kammaren skulle förkastas; om det åter af den Andra antoges, så blef följden deraf en gemensam votering. Men då hade riksdagen icke kunnat afslutas förr än om Måndag, och att kligga qvar ytterligare två dagar på egen kost vägde mer i vågskålen än ofvan antydda summa, tyckte man, och derföre sade icke ens hr Heggström, som annars icke är medgörlig, ett enda ord då betänkandet föredrogs. Statsregleringen tör 1872 slutar icke på en så sruktansvärdt stor simma som man vid riksdagens början förmodade. De på ordinarie stat törekommande utgitterna uppgå för innevarande år (1871) till 38,930,900 rdr och äro för nästkommande år fastställda till 40,845,000 rdr; tillökniogen är således 1,914,000 rdr. Den hatvudsakliga tillökningen törefinnes naturligen på den extraordinarie statsregleringen. Den sammanlagda summa som otatskonroret har att utbetala (oberäknadt de ordinarie utgiltersa) uppgår till 10,624,839 rdr 85 öre, hvartill kommer 2,776,666 rdr 67 öre, hvilka såsom anslag och lån skola under nästkommande år från riksgäldskontoret utgå. Om man nu än vill antaga aw hela det belopp af i rundt tal 4,113,000 rdr, som till fjerde hufvudtiteln såsom extraordinarie anslag beviljats, är en ganska stor summa, så bör man ihågkomma att den skall användas till landtförsvarets oundgåängligaste behof för den närmaste framtiden. Extra anslaget, 920,000 rdr, till sjöförsvaret, är deremot utan tvifvel alldeles för kuappt. i Af do på sjette hufvudtiteln beviljade extra anslagen, 4,480,700 rdr, äro 3,600,000 rär anvisade till fortsättning al statens jernvågsbyggnader och 600,000 rdr för anskaflande al ökad trasikmateriel. Derjemte skall af riksgäldskontoret utbetalas som anslag och lån till vägförbättringar och vattenaltappningar 410,000 rår, vidare som lån till enskilda jernvägsanläggningar 2 millioner rdr och som anslog till jernvägen mellan Wexiö och Karlskrona 366,666 rdr 67 öre, Då nu hela den för år 1872 beviljade statsutgiftessumman uppgår till 54,246,506 rdr 52 öre, och då statsiwkomsterna för samma ud beräknats till 46,225,000 rdr, så är ekilnaden 8,021,506 rår 52 öre, utgörande statsty Unadssumman, som bör från riksgäldsoch statskontoren utgå Men då härtill kommer den beräknade skilnaden mellan riksgäldskonorets utgister och inkomster, så uppstår en skatsbrist vid 1872 års slut stor 13,800,000 rdr, hvilken statsutskottet föreslagit och rikslagen bifallit bör på det sätt fyllas, att rikszäldskontoret medelst försäljning at obligatioher under innevarande och nästa år ytterligare upplånar 9,700,000 rdr, hvarjemte såsom bevillning upptages 4,100,000 rdr. Sistnämnde summa ur visserligen betydlig, men längtifrän så stor som man befarade. Om nu brådskan icke varit så öfverhänszande — statsregleringobetänkandet trycktes LL 16 d:s och godkändes d. 18 — så hade let nog gått an att grundligare än som skett sfvervaga hr Wallenbergs motion (hvilken i amma betänkande afstyrktes) att staten måtte ipptaga ett fyra procents lån i guld, mot ouppagbara obligationer lydande å caroliner; eller rr Leijonanckers och Carl Ekmans vid beänkandet fogade reservation, hvar föreslogs tt rikagäldskontoret skulle bemyndigas uppåna det belopp som nu erfordräs, emot peretuela räntor i guld. Men statsutskottet och iksdagen ha nu en gång blitvit förtroliga