na all dc 14Kttogo CH markvaåraulg anstandiguet, ty ej ett enda tecken till vanvördnad kunde upptäckas under hela den tid messan varade. Senare Post. I Lördags anlände såvöl först Bismarck som Jules Favre åter till Frankturt, för att utvexla fredsratifikationerna och öfverenskomma om vissa åtgärder för utförandet af åtskilliga af fredsparagraferna. — Den definitiva freden undertecknades d. 15 d:s i Berlin af Baierns, Badens och Wärtembergs representanter. Vid förhandlingarne inom nationalförsamlingen i Versailles angående fredstraktaten upplystes det att finansministern försakrat, att de första 1500 millionerna af krigsskadeersättningen skulle kunna på en gång, genom ett enda lån betalas, hvadan man kunde hoppas, att de tyska truppernas närvaro i Frankrike skulle komma att förkortas. — Vid diskussionen om utbytet af vissa distrikter vid Thionville-Metz i utbyte mot andra kring Belfort, opponerade sig general Chanzy och andra deremot. Thiers visade då, att Frankrikes nuvarande gräns mot Luxembourg icke erbjöd något militäriskt skydd och att den motsvariga afträdelsen icke skadade Frankrikes intressen, under det deremot Belfort erbjöd en stor mtlitärisk fördel, emedan fästningen tillspärrade Vogeserna. Etter Strasbourgs sörlust är betydelsen häraf ännu större. Thiers tillade, att han vid de preliminära underhandlingarne måst kämpa länge, för att kunna få Belfort med dess rayon till Frankrike. För närvar. behöfver man en gränsplats, hvars vidsträckta terräng erbjuder stödjepunkter för en stor arm6. De kantoner, som skola lemnas till Frankrike, förena Vogeserna med Jurabergen och göra Belfort till en af de starkaste platserna i Europa. Bismarck har önskat stenkolsområdet vid Ardennerna, för att vinna Elsassarne och gifva stark utveckling åt Rhenländernas handel; Frankrike eger vida mera gilvande koldistrikter. Thiers erinrade vidare om sin opposition mot krigstörklaringen och sin smärta öfver att nödgas underteckna en sådan fred; men i dag var afslutandet af tredsfördraget en patriotisk handling. Fredsunderhandlarne hade gjort sin skyldighet. Tyska tidningarne meddela följande om planerna i afseende på krigsskadeersättningens användning: Såsom påräkneliga inkomster anses: 1. 5 milliarder francs med räntor; 2. De af staden Paris betalta 200 mill. fres; 3. De i Frankrike betalta lokala skattekontributionerna, för så vidt de icke genast blifvit använda. Hvad angår användningen af dessa summor, bestämmes följande som det nödvändiga: 1. Invalidernas försörjande genom en invalidtond at 240 millioner; 2. En allmän krigskassa, som är bestämd att bära de första omkostnaderna vid framtida mobiliseringar; 3. Upprättandet af en kapitalfond för rikskanslersembetet, bestämd till att bespara regeringen nödvändigheten af att ställa de gemensamma tullinkomoterna till rikets förfogande, innan de äro betalta; 4. Skadesersättning till egarne af och besättningarne på de uppbringade tartygen; 5. Skadesersättning till de genom kriget först rda städerna (Strasbourg, Schlettheim, Thionville och Breisach). Den skada, som dessa lidit, har ännu icke uppgifvits. Tillsvidare anvisas 57 mill. fres; 6. Ersättning för krigsbidrag till Elsas och Lothringen. Återupprättandet af fästningar i Elsas och Lothringen; 5. Bistånd till de ur Frankrike utvisade tyskar, för hvilket ändamål särskilda bidrag skola lemnas af de särskilda regeringarne i proportion till det antal af deras undersåter, som befinna sig i dylik belägenhet; at Preussen lemnas 7 mill. fres. — Den summa, som kommer att bli öfver, sedan dessa fordringar tillfredsställts, skall fördelas mellan de nordtyska och sydtyska staterna. Betäckandet af de särskilda staternas krigskostnader skall icke fastställas gemensamt, utan helt enkelt öfverlemnas åt hvarje särskild stat. Vid denna tördelning tänkte man ursprungligen på att låta omfånget af de militära bidragen tjena till måttstock, men enligt senare underrättelser skall man härvid utgå från antalet af de till de olika staterna hörande undersåterna. — För pensionsoch invalidlagen ha följande statistiska data lagts till grund: 1165 officerare och 18,131 menige ha stupat eller fallit, 3795 officerare och 87,742 menige äro sårade, och 30 officerare samt 6135 menige saknas. Rörande de militära operationerna känna vi ännu, då detta neskrifves, intet nytt. Inne i Paris regerar Säkerhetsutskottet i