Göteborgsposten – 22 maj 1871, sida 2

mr Coventry, och nästa minut lät hon honom umgälla det genom att behandla honom som en besvärlig hund. Han älskade henne dock vansinnigt och kände sig frestad att döda både henne och sig för att göra ett slut på deras lidanden. Sådant var Grace Cardens inre lif under flera dagar, väl värdt att studera för dem som vilja tränga under ytan af tingen och se hvad som tilldrager sig i de olyckligas hjertan samt lära hurn förhållanden småningom utvecklas, hvilka låta otroliga då man ej spårar dem till deras källa, men äro naturliga och nästan oundvikliga resultater af vissa stridiga passioner i ett jungfruligt hjerta. En dag teiegraferade mr Cardee från London till mr Coventry i Hillsborough, att han skulle komma ned till Eastbank med middagståget och gerna skulle vilja träffa honom der klockan fyra. Han telegraferade äfven till Grace och sade: middag kl. fem. Båda gentlemännen anlände ungefär samtidigt en stund före middagen. Straxt efter middagens slut märkte Grace en viss oro i hennes fars sätt, som öfvertygade henne om att han hade något enskildt att säga mr Coventry. Hennes misstankar väcktes: hon föreställde sig att han ämnade uppmana mr Coventry att begära hennes hand. Ögonblickligen vaknade hennes oppositionslusta, och hennes kärlek till den aflidne kom tiodubbelt tillbaka. Hon reste sig upp och gick in i förmaket; men så-snart hon kommit dit smög hon sig lugnt ut på verandan och lade sig sakta ner på sin soffa. Fönstret till matsalen stod öppet och