Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 2

Kl. :)2 6 föll kolonnen under entusiastiska rop at: vire la commune! Skakningen efter fallet var mindre betydande än man väntat. Kolopnen sprang sönder i flera stycken, och medlemmar af Kommunen bestego spillrorna af det napoleonska minnesmärket, ifrån hvilka de höllo tal, som emottogos med bifall af massan. Endast fotstycket af det storartade symbolet af Frankrikes militära bragder återstår, prydt med jakobinismens blodröda flaggor. Om förberedelserna till den vandaliska bragden meddelar Avenir National följande detaljer: Vid kelonnens fot upp mot dess sockel lades ett lager af gödsel af omkring 18 fots tjocklek, 60 fots längd och 30 fots bredd. Omedelbart vid sidan deraf, på det ställe der man väntade att stöten skulle bli våldsammast, lades ett lager at sand om ett par fots höjd och 60 fots längd. Öfver detta sandlager lades tjocka furubjelkar kors och tvärs och ofvanpå dem ett lager af faschiner af ungefär 6 fots tjocklek; derpå återigen lades gödsel till en höjd af inalles 18 fot. På hvardera sidan em kolonnen voro anbragta tvenne väldiga stöttor, för att hålla kolonnen i lodrät ställning, tills den föll. Itt spel, som anbragtes längs Rue Neuve-des-Petits-Champs samt fästats medelst ankare på ett mycket solidt sätt, tjente till att hala i ett tjockt ankartäg, som sastgjorte vid kolonnens kapitel, för att dericenom åstadkomma kolonnens fall i riktning mot midtellinien af Rue de la Puix. Man hade på förhand genomsågat den sidan af kelonnen, som vetter mot Rue Castiglione. Såsom igår nämndes, har säkerhetsutskottet beslutat att vid kommungeneralernas sida sätta civilkommissarier. Så har till kommissarie hos Dombrowski utsetts medborgaren Dereurs, hos Cecilia medborgaren Johannard och hos Wroblewski medborgaren Leon Meillet. Alla såväl passageraresom lastvagnståg på jernväg skola hädanefter utantör Paris underkastas visitering. De tåg, som vilja göra motstånd, bli genast förstörda. Då Versaillertrupperna inträngde i fästet Vanves funno de der en af insurgenterna tillfångatagen liniesoldat, hvars fötter voro bundna och hvars kropp tilltogats en mängd sår med bajonett. 60, men obrukliga kanoner funnos i fästet. Till Times skrifves från Paris: ÅJag har hört af fullkomligt god källa, att 5000 man äro det ungefärliga antal, hvarpå Kommunen kan till fullo lita, och dess sista vilja är att göra Montmartre till den sista grafven för att dö i, så fort den bombarderat bort så mycket som möjligt af det reaktionära Paris,