Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 1

En afton — han hado varit i Ilillsborough den dagen — sade han till henne: — Mitt barn, jag har idag träffat on gammal vän till dig, mr Coventry, Han frågade mycket vänligt ofter dig. Grace svarade cj. — Han är nästan lika blek gom du är. Han har varit mycket sjuk, sado han. Och jag tror verkligen att det är din sjukdom som inverkat på honom. — Stackars mr Coventry! sade Grace, men hennes ton förrådde fullkomlig likgiltighet. — Jag hoppas att jag ej gjorde något orätt, men då han så oroligt frågade efter dig, sade jag: Kom och go sjelf. Åh, so ej så förskräckt ut, han kommer ej. Han säger att du är ond på honom. — Jag är ej ond på honom. Hvad bryr jag mig om mr Coventry? — Nåväl, han tror emellertid det. Han säger att han en gång blef förledd att inför dig tala illa om en person som han trodde vara vid lif, och nu tynger detta på hans samvete. — Jag kan förstå det. Jag är olycklig, men jag skall försöka att vara rättvis; pappa, mr Coventry sökte trösta mig på sitt klumpiga sätt, och hvad han sade var ej hans eget påhitt — han hade hört det och det är så många som säga detsamma att jag — jag — oh! pappa, pappa! Mr Carden lemnade genast detta ämne. (Forts.)