Göteborgsposten – 19 maj 1871, sida 1

sig och ogna all sin uppmärksamhot åt något som doktor Amboyno hado att siga. Doktorn sade henne derefter att mra Lättlo för närvarande var så sjuk och svag att han vore säkor om att nyheten om Henrys död ekullo taga lifvet af honne. — Men om vi kunna föra henne till detta ställo och hålla henne i okunnighet om förhållandet under ett par månaders tid, tror jag att vi kunna rädda hennes lif, fortfor doktorn. Här skall allt annat vara gynnsamt för hennes tillfrisknande: hennes barndomshem, kära minnen, honnes brors kärlek — det var just hennes oenighet med honom com var första orsaken till hennes försvagade helsa. Nåväl när orsaken blifvit aflägsnad kanhända verkan försvinner. Men huru skola vi kunna dölja sanningen för herne? — Låt mig tänka efter, sade Jael Donce. Mitt hufvud är betydligt klarare sedan i natt. Hon lutade hufvudet mot handen och hennes ansigte utvisade tecken till en tankeverksamhet som man der aldrig förr bemärkt. — Hvem skall resa efter henne? sade hon slutligen. — Jag reser sjelf. — Deri skulle ni göra orätt, enligt min uppfattning. Blotta åsynen af er skulle vara alltför uppskakande för henne och inverka skadligt på hennes helsa, så svag Bom hon nu är. Nej, gif mig respenningar — ty mina äro alla i sparbanken — och jag skall resa efter henne. Jag skall säga henne att squiren längtar efter henne, och att han skicket mig för att hemta henne för att hon skulle