Göteborgsposten – 19 maj 1871, sida 1

hi en bekant i sälliskap jå vägen. Ison har alhtid tyckt om mig. Jag skall föra henne välhehällen hit, var säker derpå. Men sodan hon kommit vil hit, måste doktorn förbjuda honno att taga emot några besök. Miss Graco bör tillägas att ej skrifva. Hvarje tidning bör genomlä828 innan hon får ee den. Och ui, squire, bör vara vänlig mot henne då ni är i hennes sällskap, men vi måsto laga så att ni så mycket som raöjligt är skild från henne. — Hvarföre det i himlens namn? — Sir, vi skola vara nödsakado att tala osanning från morgon till qväll och ni förstår or ej på den konsten. Om det finnes någon tjenarinna i huset som känner henne, bör ni gifva donna en present och skiljas vid honno innan mrs Little sätter foten inom tröskelu. — Detta låter mycket förståndigt, sade Raby. Dot är sannt, jag är en nybörjare i konsten att säga osanniugar, men jag skall öfva mig deri för stackars Ediths skull. — Raby, sade doktorn, denna unga qvinna har sagt tillräckligt för att öfvertyga mig om att hon är mera lämplig för det grannlaga uppdraget än någondera af oss. Låtom oss draga fördel af hennes fintlighet, tysta vår fåfänga och låta henne råda. Vill ni således åtaga er uppdraget, mitt barn? — Det vill jag, sir, sade Jael i fast ton. Jag skall vara i Wales denna eftermiddag. — Godt, men skulle det ej bekomma er sjelf bäst att få hvila er en dag? — Nej, sir. Jag har med sorg fått erfara hvad en enda dag kan vara af för betydelse. Sedan dess har jag förosatt mig att aldrig förspilla en dag, Jag tackar Gud