Frän Utlandet. Det stora hufvudangreppet på Paris på går kanske i närvarande stund. Versailler trupperna stodo redan i förra veckan på fler punkter mellan fästet Issy och Maillotporte alldeles invid vallgördeln. Sedan dess ha genom fästet Vanves besättande angreppsli nien ytterligare utsträckts, under det att der med insurgenternas motståndskraft i samm: mån försvagats, ty deras försvarskrafter min skas med hvarje dag och skola icke, om Ver saillertrupperna samtidigt angripa på fler: punkter, längs hela den långa linien, kunnförhindra dessa från att, såsom marskalk Mac Mahon sagt, snart plantera Frankrikes fans på Paris vallar. Om insurgenterna skola bjuda till att sedan göra ytterligare motstånd hvilket vi för egen del knappast tro, då må ste de koncentrera detta på vissa punkter Såsom sådana nämnas trakten kring Pantheon, der en mängd batterier uppföras, och Mont Martre, hvilket ifrigt befästas, hvarför äfven innevånarne i trakten uppmanats att flytta ur dvarteret. Från denna ställning skall man kunna göra stor skada i sidan af en framryckande arms, emedan den skall bestryka Trocaderons öppna terräng och Marsfältet samt draga fiendens eld mot sjelfva centrum at staden. Det är dock möjligt, att dessa betästniogar icke binna att bli i ordning, tills Versaillerarmän ryeker in. De från Paris ingående underrättelserna tyckas äfven ange, att en sådan villervalla och förvirriog råder bland insurgentledarne, att dessa måste-anse, det timmen slagit, och nu speja etter utvägar att komma väl undan, ty Thiers har alltför ofta och för bestämdt förklarat, hvad öde som väntar dem, då de bli gripna, för att de skulle kunna misstaga sig derom. Historien med Rossel är i detta fall betecknande. Han bar hela tiden varit den ledande anden i de militära försvarsåtgärderna, tills han efter Cluseret mycket riktigt blef militärisk diktator. Seende sig icke kunna få lydnad, tog han afsked och begärde att bli arresterad Enligt Rocheforts tidning lot dOrdre, som bör vara väl underrättad, blet han också häktad en dag kl. 12 och öfverlemnad åt en af kommunens medlemmar Gerardin, hvilken äfven varit medlem af det så att säga dödfödda Allmänna Säkerhetsutskottet. Denne Gerardin skulle hålla uppsigt med den uppstudsige otficeren. Men det bar ej bättre till, än att både Rossel och hans vaktare Gerardin voro redan kl. 5 samma dag försvunna, då man skyndade att utfärda befallning om de båda tförrädarnes gripande. Sedan dess har man ej kunnat få tag i Rossel, fastän genceral Bergeret, som nu åter flyter ofvanpå, svurit på, att han skall död eller lefvande ha denne man, som öppet beskyllas för att ha stått i hemlig komplott med Versaillerregeringen om att vid en gifven tid lemna Paris i hennes våld. Säkerhetsutskottet har nemligen i en proklamation förklararat — med tydligt afseende på Rossel: Kommunen och republiken ha nyss undgått en aödlig fara. Förräderiet hade insmugit sig i våra leder. Det med fulla bänder utströdda guldet fann fala samveten. Issys utrymmande af den eländige, som utlemnade fästet till fienden, var endast törsta akten i detta den monarkiska insurrektionens drama. Derpå skulle följa öfverlemnandet af en stadsport. Intrigens alla trådar äro emellertid i våra händer och de flesta brottslingarne ha häktats. Krigsrätten är permanent, rättvisa skall skipas. Helt visst är denna beskyllniog osann, men den är likväl betecknande för situationen. Man ser sig iogenting kunna uträtta och man anklagar hvarandra. Rossel har förmodligen smugit sig undan i säkerhet med Gerardin, för att undvika det straff, hvarmed lagen annars skulle hemsöka honom. Han skall väl snart dyka upp i Bryssel, Genåve eller London. Iosurgentledarne visa sig i denna pröfningsstund ömkligt löjliga. Chefer vexlas med svindlande fart; det ena kabinettet faller efter det andra eller går upp i rök, utan att lemna ett spår efter sig. Dt enda, som fortfarande består, säger en af pariserkorresp. till Times, är cemtralkomitån — en hemlig makt som envist gått i vagen för Kommunens verksamhet och hvilken, oaktadt sitt högtidliga löfte den 18 Mars att draga sig tillbaka in23 1 ee