Göteborgsposten – 16 maj 1871, sida 2

Generalen-medborgaron Rossel. Rörande denne man som en kort tid lyste som högste befälhafvare öfver insurgenternas arm6, lemnade Paris Journal under det han ännu var vid makten följande beskrifning: Denne man är atminstone soldat, en verklig soldat. Dessutom kan han tänka, han kan handla, han har ett stort förråd af vetande och har i förening med detta vetande ider som ej äro alldeles vanliga... Verkliga förhållandet är att Rossel är insurrektionens chef. Följande ha vi oss bekant om hans antecedentia. Då kriget utbröt var han kapten vid ingeniörkåren i Bourges. Han hade redan offentliggjort åtskilliga uppsatser i militära ämnen, hvilka väckt uppmärksamhet, särskildt två mycket intressanta artiklar, i hvilka han bevisade att de strategiska afhandlingar, som af den kommission hvilken utnämnts för att komplettera Napoleon I:s korrespondens uppgifvits vara författade af den förste kejsaren, ej voro och ej kunde vara hans verk. De at medborgaren Rossel skrifna artiklarne voro undertecknade Randal, Kommissionen, förvånad öfver den kompetens som röjdes i dessa artiklar, hvilka kullkastade de af kommissionens medlemmar offentligen gjorda påståenden, skickade ett bref till Tempst med begäran att få veta hvem författaren var. Rossel erkändes ha rätt. De manuskripter som, om vi ej misstagit oss, tillhörde general Bertrands qvarlåtenskap, kommo verkligen från St. Helena, men kejsaren hade ej haft med deras innehåll att göra. Då kriget blifvit förklaradt, lemnade Rossel Bourges och skyndade till Paris för att erhålla aktiv tjenst. Han försökte på alla möjliga sätt vinna detta mål — bad, bönföll, vände sig till både stora och små, men erhöll ingenting. Denna vägran harmade honom mycket. I ett ögonblick af missnöje och missmod fattade han då den föresatsen att lemna den militära banan. Han ville bli journalist. Utgifvaren af Temps, som lärt uppskatta sin tillfällige medarbetares ovanliga intelligens, ansåg detta vara ett farligt steg att taga och skref till honom ett långt bref, hvari han afrådde honom från att lemna en redan lyckligt och värdigt beträdd bana för att inträda på en der de bästa män ofta tillbringa flera år innan de vinna den framgång de förtjena. Ilossel blef öfvertygad. Han stannade qvar i tjensten. Någon tid derefter skickades han af regeringen till Metz för att fullborda befästningarne derstädes. Han lick der höra talas om våra första nederlag — Woerth, Forbach, Vissembourg. Han trodde Frankrike vara förloradt och uppfann en försvarsmetod medelst guerillaband, för hvilken metod ban framlade planen i en annan artikel i Temps. Rossel Fordes till fånge i Metz, men lyckades undkomma. Gambetta utnämnde honom till öfverste vid ingeniörkåren, i hvilken rang han gjorde fälttåget med Loirearmen. Medborgaren Rossel är tretiotyra är gammal. IIan är ljuslätt och smärt, har ej något nilitariskt utseende, ty han bär inga mustascher. Hans blå öga är i allmänhet mildt, men stundom slänser det till med en metallisk glans. Han har stor skriftställareförmåga. Artiklarne i eTempst roro förträffligt skrifna. Han talade mindre väl. dans tal är först tveksamt, deretter då han blir ifig blir det brådstörtadt, och han söker uttrycka ina ider genom en mängd korta, skarpa meningar,