Göteborgsposten – 15 maj 1871, sida 1

Han frågade derefter Amboyne i hviskande ton hvad han trodde att hon skulle göra då hon återkom till sans. — Omöjligt att säga. Hon torde bli våldsam och om så är få vi tillrackligt göra med att hålla henne. De ha gagt mig att hon är starkare än en vanlig karl. I detta ögonblick sträckto Jael ut sina armar och drog en djup suck. Doktorn sänkte tonen till en hviskning. — Hon är en god kristen och sannolikt skall hon bli ångerfull och då skall hon utgjuta sitt hjerta. I alla hänseenden kommer hon säkert att bli hysterisk och kom då ihåg att vara lika fast som vänlig. Se vu kommer hennes färg tillbaka. Sätt er sjelf i hennes ställe. vi båda måste kalla händelsen en tillfällighet, glöm ej det. Nu kommer hon sig. Hon skall se er först. Tag hennes högra hand och betrakta henne med all den godhet och allt det medlidande jag vet att ni känner för henne. Mr Raby tog Jaels hand i båda sina och betraktade henne medlidsamt och oroligt. Hon återvann sin sans och stirrade på honom en lång stund. Derefter såg hon ner på sina våta kläder. Hon ryckte till sig sin hand, betäckte sitt ansigte med båda händerna och började snyfta. — Är ni bättre, mitt barn? frågade doktorn lugnt. Intet svar. — Nästa gång ni svimmar bör ni akta er för att stå på en strand. Ni har varit för länge utan föda, och ni svimmade af mattighet då ni stod på stranden af dammen. Lyckligtvis var den ej mycket djup, i annat fall torde det