jag hört om Åcitoyenne-rörelsen, och efter de eldiga upprop, som kommunen utfärdat till sina krigares hustrur och systrar. Den ungdomlige riddaren för qvinnans rättigheter blef så ofta afbruten och så ofta kallad till ordningen, att han måste lemna predikstolen. Han följdes af en gammal filister, som icke allenast utan motsägelse, utan äfven under högljudt bifall från församlingens sida fick lof att utveckla alla de grundsatser om qvinnans verkningskrets, som väcka så stor förbittring hos de blida damer, hvilka i England presidera vid möten till förmån för qvinnans valrätt. De röda republikaner, sem deltogo i mötet, tycktes i denna punkt vara mera konservativa än det engelska underhuset. De utgjordes till största delen at arbetare, eller rättare sagdt af personer som en gång egnat sig åt att arbeta, och de sätta möjligen större värde på, att deras hustrur hemma laga mat eller stoppa en strumpa, än att de ernå det stolta privilegiet att bli valbara till kommunen. ; Medan vi äro på tal om motsatser, så må ännu en gång nämnas den stora folkkonserten i Tuilerierna. Vid densamma föredrogs Marseljäsen upprepade gånger, och folkmassan instämde då alltid. Man afhörde endast lugnt den bekanta sångerskan Bordas, som redan under kejsardömet sjöng revolutionära visor å cafäs-chantants. Hon töredrog nu visan Oeat la canaille! Eh bien jen swis, och bifallet i TLuilerierna ville alls icke taga slut. Victor Hugo har i Rappel låtit införa ett varmt poem, genom hvilket han tager Vendömerkolonnen i skydd och hånar dem, som vilja störta detta lysande minnesmärke af Frankrikes storhet.