imsurgenterna, men deremot höja tillförsigten vudstaden. Väl vore, om det nu omsider beFrän Utlandet. Pästet Issy är nu i Versaillertruppernas ego, hvilka besatt det och kunna derifrån direkte beskjuia insurgenternas befästvingar på och baxom vallgördeln. Fästet Vanves har skjutits i brand och måst utrymn as älven det af insurgenterna. Dessa framsteg för Versaillertrupperna skola tvilvelsutan komma att ytterligare öka modlösheten hos flertalet at hos ordningsvännerna inom den olyckliga hufsannade sig, att elutet på det borgerliga kriget är nära, så att ordnade förhållanden kunna 1 Frankrike åter inträda. Detta är desto nödigare som, vi upprepa det, Frankrike måste anstränga hela sin energi för att kunna mota den gemensamme fienden och tilltvinga sig mejliga betalningsvilkor i alseende på krigsskadeersättningen. Med hvarje dag, som det olycksaliga upproret varar, ökar von Bismarck sin tryckning på regeringen i Versailles, för att begagna sig af dess svårigheter till att tvinga henne, jägtad som hon är, att underskrifva en fredetraktat, hvilken skall alldeles utpressa Frankrikes hjelpkällor och för långa udqer berötva det dess must samt såsunda lätt göra dess lifliga befolkning till