Göteborgsposten – 11 maj 1871, sida 1

DrHALÖLAH1ud. f0S05CCltingssartyg, skulle besluta, att ett anslag ar 660,000 rdr måtte ställas till K. M:ts disposition, att användas till nybyggnad af fartyg för flottan; med 159 röster (84 i I:sta och 15 i 2:dra) mot 135 (26 i 1:sta, 109 i 2:dra) beviljades till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping öfver Linköping och Mjölby till Nässjö ett belopp af 2,100,000 riksdaler. — minoriteten röstade för ett anslagsbelopp af 1,500,000 rår; med 158 röster (42 i I:sta, 116 i 2:dra) mot 139 (70 i 18ta, 69 i 2:dra) beviljades till låneunderstöd för enskilda jernvägar och ställdes till K. M:ts disposition ett extra anslag af 10,000,000 rdr, att utgå under fem år med 2,000,000 rdr under hvartdera af åren 1872, 1873, 1874, 1875 och 1876; å hvilket anslag K. M:t eger när som helst anvisa af K. M:t beviljade understödsbelopp, att utgå med högst de här ofvan för hvarje år bestämda belopp samt i enlighet med följande vilkor och bestämmelser: 1:0) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af K. M:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg skall beröra; 2:0) att låneunderstödet må utgöra högst två tredjedelar anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets fortgäng på sätt och å tider K. M:t bestämmer. Minoriteten röstade för ett; anslag af 6,500,000 rdr under samma tid, hvilket företrädesvis borde användas till låneunderstöd till högst två tredjedelar af anläggningskostnaden, men äfven skulle kunna utgå såsom anslag till högst en fjerdedel af nämnde kostnad; med 161 röster (82 i I:sta och 79 i 2:dra) mot 134 (30 i 1:sta ech 104 i 2:dra) afslogs hr Sjögråens motion om beriljande at ytterligare understöd för jernvägsanläggningen emellan Nässjö och Oscarshamn. Minoriteten röstade för ett läneunderstöd af 1,300,000 rdr till nämnda jernvägsbolag; med 140 röster (17 i 1:sta, 123 i 2:dra) mot 94 (75 i 1:sta, 19 i 2:dra) beslöts, i enlighet med Andra kammarens beslut, att höja stämpelafgisten för fullmakt för kyrkoherde att vara prost öfver egna församlingar från 15 till 50 rdr. Minoriteten ville nu stadgade afgifts bibehållande. Tattigvårdssrågan förekom jemväl till behandling i Första kammaren, som beslöt att lagutskottets förslag skulle behandlas punktvis och diskussionen skulle omfatta hvad som af utskottet blifvit utom lagförslaget framstäldt. Lagförslagets första 8 innehåller följande med K. M:ts i ämnet afgifna proposition, likalydande stadgande: Befinnes någon i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, vara så nödställd, att han lider brist på hvad han till lifvets uppehållande oundgängligen behöfver och är han minderårig eller till följd af ålderdom, själseller kroppssjukdom, vanförhet eller lyte urståndsatt att genom arbete förvärtva hvad för behotvets afhjelpande erfordras, så skall nödtorftig fattigvård honom lemnas. IIr Carlen har för denna 8 föreslagit följande lydelse: Befinnes någon, som är i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, till arbete oförmögen, och lider han förty brist på hvad till lifvets uppehälle oundgängligen erfordras; då skall nödtorftig fattigvård honom lemnas. — Enligt en reservation af hr Hasselrot skulle samma 58 lyda sålunda: Nodtortig fattigvård skall lemnas den, som är minderårig, ålderstigen, själseller kroppssjuk, vanför eller lytt, derest han, i följd af oförmåga till arbete och i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, befinnes lida brist å hvad till litvets uppehållande ounugängligen erfordras. Med minderårig förstås i denna förordning den som är yngre än 15 år. Såsom talare anmälde sig först hr Hasselrot, hvilken framhöll grunderna för sin reservation, i hvilken han vände sig emot förslagets första paragraf såsom varande alltför elastisk och medgifvande att personer som egde förmåga att arbeta skulle kunna komma i åtnjutande af understöd. Häruti instämde hr v. Koch som tillika uttalade sin farhåga för kommunismen, som af förslaget skulle gynnas. Atven hr Reutersvärd yttrade farhågor isamma riktning som hr Hasselrot. Statsrådet Wennerberg framställde den åsigt som ledt regeringen vid uppställande af sitt förslag. Tal. framhöll att fattigvården vore en sak mellan kommunen och staten, så att den som åtnjuter fattigunderstöd intet vid dess utdelande har att säga. Främsta vilkoret för att åtnjuta understöd vore att personen skall vara ur stånd att försörja sig och detta borde derföre i förslaget, såsom i andra länders faltigvardsförordningar vore fallet, stå först och icke, såsom skett i reservanternas förslag, i andra rummet. Skilnaden emellan detta förslag och K. M:ts vore för ötrigt ringa. För utskottets förslag yttrade sig vidare hrr v. Ehrenheim, Paxe, Trolle (med modifikation i enlighet med hr Ilasselrots förslag) och mot detsamma hr v. Koch (i enlighet med hr Hasselrots reservation) och grefve Henning Hamilton (för hr Carlens reservation med den förändring, att såsom första vilkor för fattigunderstöd skulle bestämmas oförmåga till arbete). Frih. Bildt yrkade återremiss, men ifall detta ej kunde antagas, så förklarade tal. sig vilja biträda grefve Hamiltons förslag. IIr Dickson fann så liten skilnad mellan förslagen, att han skulle kunna bifalla vare sig K. Mits eller reservanternas förslag, men erkände det förras stera förtjenster. — För atslag å utskottets förslag talade grefvo O. Mörner, anförande skälen för sin atgifna reservation. För bifall till hr Hasselrots förslag talade vidare hrr frih. Nordentalk och Thyselius. För utskottets förslag yttrade sig hrr Stråle, Rydin, Gegerfelt och grefve Hans Wachtmeister. Då vid omröstningen hr Hasselrots förslag förklarades med ja besvaradt samt votering begärdes, och sedan grefve Henning Hamiltons modifikation at br Carlens förslag blifvit genom votering med 40 röster mot 38 antagen till kontraproposition, antogs med 51 röster mot 24 hr Hasselrots förslag. — hh— — 500