Göteborgsposten – 9 maj 1871, sida 3

Kättegängsoch Polissaker. Från Landsorten. Ett bedrägeri i stor skala har nyligen af polismyndigheterna i Eskilstuna blifvit upptäckt. Stadens tidning för d. 6 d:s berättar härom följande: I medlet af förra veckan hade staden besök af en bruksdisponent från Westmanland, hvilken här sökte närmare upplysningar rörande ett något mystiskt bref, som han bekommit. Brefvet, ganska väl både författadt och skrifvet samt undertecknadt W. Zethreus, f. d. kommisionslandtmätare, innehöll underrättelse derom att på ett tryckeri i landsorten en broschyr, innehållande för den ifrågavarande personen äreröriga saker, vore inlemnad till tryckning. Genom bemedling af brefskrifvaren, som föregaf gammal bekantskap med adressatens far, skulle dock tryckningen inställas, i händelse före den 28 April tryckningsarvodet, 38 rdr, tillsändes hr Z., under adress Eskilstuna. Penningarne borde dock ej vara rekommenderade, på det deras utfående ej skulle vålla någon tidsutdrägt, ifall ej Z. sjelf komme hit, då brefvet skulle skickas till en hans svåger, som bodde på landet och hade sin post på Eskilstuna. vid förfrågan på postkontoret erhölls den upplysningen, att ingen Z. der uppgifvit sin adress. Deremot funnos flera till honom ställda bref, som tycktes innehålla penningar, der liggande till hemtning. Flera omständigheter gjorde troligt att Å:i bret till den nämnde bruksdisponenten vore blott ett prejeriförsök, såsom att detsamma var dateradt Nora den 15 April, men i stämpeln bar Lindesberg den 19: att det lade synnerlig vigt på att penningarne skulle vara orekommenderade; samt slutligen derför att någon W. Zethraeus ej på 30 år tjenstgjort vid landtmäteristaten. Polisen blef derför underrättad om saken och, vär i Tisdags en person infann sig för att efterhöra bref till Z., ombads han stiga in på postkontoret, der borgmästaren Hallström, som tillika är polismästare härstädes, efter erhållet bud inom kort infann sig. Den ifrågavarande personen, en äldre man af ett något förfallet utseende, förklarade sig endast vara ombud åt Z. samt heta Werner och vara f. d. bruksförvaltare. Till styrkande af dessa uppgifters riktighet företedde han flera betyg, äfvensom ett till honom skrifvet bref, å hvilka samtliga papper stilen hade ett omisskänligt tycke med den i det först omnämnda brefvet. Härpå gjord uppmärksam, vidhöll han dock i början deras äkthet, hvaremot han snart nog erkände sig vara medveten af och delaktig i Z:i bedrägerier. Efter ytterligare en stunds förhör medgaf han deck att såväl dessa betyg som brefvet till honom voro falska, af honom : sjelf författade och skrifna samt att hans rätta namn vore Oskar Stenberg. Rörande prejeribretvet fortfor han dock i sitt påstående att det var skrifvet af Z. Och blef han på de sålunda forekomna omständigheterna förpassad till kronohäktet härstädes. Vid i Onsdags hållet polisförhör vidhöll den anklagade uppgisten att han hette Oskar Stenberg, sade sig vara född 1820 och son till en prestman i Umeå. Till sina föregående dag gjorda erkännanden fogadel han nu det, att han skrifvit såväl det nu ifrågavarande som flera andra prejeribref i 2:i namn. Denne skulle dock varit en verklig person och hafva inledt S. på denna brottsliga bana, hvilken han, sedan Z. för två år sedan afrest till Amerika, allljemt fullföljt. Namnet Wierner hade han antagit af konsideration för sina slägtingar, som, bedröfvade öfver hans förfall, förbjudit honom att gå omkring och tigga under sitt rätta namn. Derförut hade han varit brukstörvaltare, bland annnat vid Götafers i Småland, men förfallit till följd af sin begifvenhet på bränvin. På framställd fråga medgaf han sig flera gånger hafva lidit af deli ium. För öfrigt öppnades och upplästes de bref till Z., fyra till antalet, hvilka legat å härvarande postkontor. Samtliga innehöllo de penningsummor, från 25 till 40 rdr, hvarjemte af dem inhemtades att 8., hvilket ock af honom erkändes, i alla bref begagnat ungefär samma historia, ehuru efter omständigheterna något omstufvad: att en skandalskrift, bebandlande den tillskrisnes familjeller astarsförhällanden, vore under tryckning, men att denna skulle inställas, ifall boktryckaren genom 2. bekomme så eller så stor ersättning. Blott tre af de personer, S. tillskrifvit, hade undandragit sig att sända pengar. — I väntan på bekommande af S:s prestbetyg, uppsköts ransakningen tills vidare. h—ä—a—n3n3333333—