Göteborgsposten – 9 maj 1871, sida 2

— Ah! Huru vet ni det? Coventry stod tyst för ett ögonblick och tycktes förlägen. Slutligen svarade han: — Det skedde två explosioner. Skorstenen föll i floden ett ögonblick innan den explosion inträffade som sprängde byggnaden. Huru kan han då vara begrafven under skorstenens ruiner? Jag fick veta detta af en arbetare som stod på bryggan då explosionerna inträffade. — Gud välsigne er för hvad ni nu säger mig. Huru mycket klokare är ej ni än vi alla tillsammans! Mr Coventry, haf medlidande med och förlåt en olycklig flicka som behandlat er illa. Säg mig — säg mig — hvad kan ha blifvit af honom? Coventry var mycket upprörd och kunde på en stund ej tala. Då han slutligen yttrade sig var det med svag och af sinnesrörelse darrande röst. — Vill ni hellre att han skall vara död än trolös? — Oh, trolös — tusen gånger hellre — bevisa mig att han ej är död utan blott trolös mot sin stackars Grace, och jag skall välsigna er på mina knän. Ceventrys ögon lyste. — Nåväl, han var Jael Dences älskare, älskare åt den flicka som stridde för honom, gjöt sitt blod för honom och räddade hans lif. Förbindelsen dem emellan var öppen och känd. Grace stod tyst. — Mången man har flytt från två qvinnor, då han ej kunnat vara lycklig med dem båda. Jag tror att denne