Göteborgsposten – 9 maj 1871, sida 1

Ai — Från Riksdagen. Andra kammaren sysselsatte sig vid sitt sammanträde i Lördags e. m, med det at lagutskottet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med K. M:ts preposition afgitna förslag till ny fattigvårdsförordning, af hvilket förslag de tre första paragraferna behandlades. Ln längre diskussion uppstod rörande den vigtiga frågan, hur långt den obligatoriska fattigvården bör sträcka sig. 1 detta hänseende innehåller lagförslaget i 5 1 följande med K. M:ts i ämnet afgifna proposition, likalydande stadgande: Befinnes någon i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, vara så nödställd, att han lider brist på hvad han till lifvets uppehållande oundgängligen behöfver och är han minderårig eller till följd af ålderdom, själseller kroppssjukdom, vanförhet eller lyte urståndsatt att genom arbete förvärfva, hvad för behofvets afhjelpande erfordras, så skall nödtorftig fattigvård honom lemnas. IIr Garlen har för denna paragraf föreslagit följande lydelse: ÅBefinnes någon, som är i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, till arbete oförmögen, och lider han förty brist på hvad till lifvets uppehälle oundgängligen erfordras; då skall nödtorftig fattigvård honom lemnas. Enligt en reservation af hr Hasselrot skulle samma 8 lyda sålunda: Nödtorftig fattigvård skall lemnas den, som är minderårig, alderstigen, själseller kroppssjuk, vanför eller lytt, derest han, i följd af oförmåga till arbete och i saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, befinnes lida brist å hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras. — Med minderårig förstås i denna förordning den, som är yngre än 15 år. Ilvartdera af dessa förslag hade bland kammarens ledamöter sina anhängare. För hr Carlns talade, förutom reservanten, hrr Altin, Appeltoft, Leijer, Petter Andersson och Törnfelt, hvilka funno detta förslag kort och enkelt och isynnerhet gillade, att ingenting deri blifvit nämndt om minderärigs rätt till fattigunderstöd, emedan det dels kunde hända, att ett barn under 15 år förmådde bidraga till sitt underhåll, dels vore att befara, det stadgandet om sådan rättighet skulle förleda barnets närmaste att ej fråga efter detsamma. IIrr grefve Sparre, Engman, Ribbing, Printzensköld, Sjöberg, O. h. Olsson, Sahlström, Ola Andersson, Granlund, frih. Gripensledt, J. H. Johansson, och kinmanson, hvilka alla forordade utskottets förslag, anmärkte mot hr Carlens reservation, att ett väsentligt fel hos densamma vore saknaden af bestämmelse till förmån för minderäriga, ty man borde komma ihåg, att i afseende å dem gällde det ej blott att skasta föda och kläder utan äfven en kristlig uppfostran. De till fattigvård berättigade kategorier borde för öfrigt angifvas derför, bland annat, att derigenom betryggades möjligheten för kommun att undiå ersättning för annan kommuns fattigvård egentligen tillhörande person. Hr statsrådet Wennerberg, som äfven var af den åsigt, att utskottets förslag borde bifallas, anmärkte med afseende å hr Hasselrots reservation, att få personer gätves, som vore absolut oförmögna till arbete, och skulle fattighjelp meddelas, först då ett sådant förhållande inträffade, skulle den säkerligen i allra flesta fall komma för sent. Den invändningen, att, i händelse alla de i utskottets förslag uppräknade kategorier bibehålles, skulle de personer, som häri innefattades, anse sig kunna pocka på understöd, bemöttes af tal. med en hänvisning till det stadgandet, att kommunalstyrelsen sjelf egde att bestämma i fråga om dem, som borde erhålla understöd. Hr Åstrand förordade hr Hasselrots reservation. Efter slutad öfverläggning blef paragrafen, sådan utskottet uppställt den, antagen med 150 röster mot 21, som afgäfvos för hr Carlens reservation. Utan diskussion godkändes 2 angående fattigvårds beviljande i andra fall än de i foregående 8 uppgifna. — I afseende å S 3, angående skyldighet i händelse af behof, för dem, som äro i rätt nedeller uppstigande skyldskap, att försörja hvarandra antogs utskottets förslag, som skiljer sig från K. M:ts deruti, att det inskränker denna skyldighet till föräldrar och barn, under det, enligt K. M:ts förslag, afven faroch morföräldrar samt barnbarn skulle ömsesidigt vara underkastade denna skyldighet. Beslutet fattades efter någon diskussion samt genom votering med 99 röster mot 60, hvilka sistnämnda afgåfvos för K M:ts förslag. EE ETTER TSE