Lifvets strid). Af Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. — Ni har rätt. Låtom oss genast begifva oss till honom. De funno mr Bolt i en sinnesstämning som var helt olika mot deras egen; han brann af hämndbegär. Han visade dock deltagande för Grace, men sade rent ut att han fruktade det värsta. Little hade under en tid varit mycket nedslagen och slutligen hade han (Bolt) förlorat tålamodet och föreslagit honom att taga en årlig betalning af niohundra pund och afsäga sig sin andel. — Ifall han nu ämnade lemna England, menade Bolt, kunde han ej göra något bättre än antaga mitt anbud, och i så fall skulle han ha antagit det innan han afreste. Han skulle ha besökt mig eller också skickat mig ett bref. Men nej: ej ett ord! Jag är penningkär, men jag skulle vilja gifva till ett par tusen pund för att få se honom vid lif igen. Jag tror ej att jag någonsin får se honom mera. Grace lemnade honom djupt nedslagen, hållande sig fast vid doktorns arm som en drunknande. — Haf mod, sade doktor Amboyne. Ännu återstår ) Forts. fr. N:o 105.