Göteborgsposten – 6 maj 1871, sida 5

bastioner voro f. d. elever af polytekniska skolan, några bland dem hade redan för 30 år sedan afslutat sina studier; skolans direktör var kommendant, de båda kaptenerna voro professorerna Mannheim och Laguerre. I besättningens leder befunno sig 6 medlemmar af Franska Institutet: J. Bertrand, Bonnet, Laugrer, Frmy, Jamin och Cahours, vidare hrr Bayle och Bochet, ingeniörer en chef; Cornu, professor vid skolan, Zeller, den nye rektorn i Strasbourg; de Lemoine, Merandicre, generalinspektör öfver vägoch vattenbyggnaderna; Martha och Briot, professorer i Sorbonne; Poubelle från Toulouse och Tisserand från pariserobservatoriet o. s. v. En korresp. från Paris till en londoner-tidn. berättar följande historia: Stationsinspektoren vid nordbanan erhöll nyligen besök af 3 män, hvilka iklädt sig fullständiga kostymer från revolutionsperioden 1792 och sågo ogement karnevalsmässiga ut. Det hindrade dem emellertid ej att uppträda med en särdeles vigtig min, och en af dem yttrade i befallande ton till stationsinspektoren: Ni tillåter en hop unga män att lemna Paris och undandraga sig värnepligten. Om detta sker ännu gång blir ni häktad af Åkommunens polisk. — Monsieur, svarade stationsinspektoren, jag känner hvarken er eller kommunen. Nordbanan är i preussarnes händer; en preussisk officer befaller öfver mig, skall jag presentera er för honom?4 Alldeles som han blifvit tillkallad nalkades i detsamma den preussiske officeren, de moderna Robespierrerna tycktes dock ej ha den ringaste lust för presentationen; i ett nu voro de försvunna och syntes sen aldrig mer. En annan historia vänder sig omkring den anglikanske presten Forbes hustru. Denna häktades som anklagad för förrädiska stämplingar. Man visste sig bestämdt ha sett henne utdela tryckta flygskrifter bland kommunens soldater. Myteri och förräderi! Den anklagade nekade hårdnackadt, men blef i trots deraf släpad i fängelse, för att undergå sitt välförtjenta straff, då det ändtligen upptäcktes att de upproriska flygskrifterna ej voro annat än — fromma andaktsskrifter, af hvilka den välmenande prestfrun i dessa ogudaktiga tider väntade sig underverk. Hon blef naturligtvis genast frigifven. — Häromdagen kom en likvagn i fullt galopp sprängande fram till det lilla kapellet vid Place dEylau, beläget ett stycke söder om triumfbågen. Ingen likprocession syntes till, utan presten och kusken måste hjelpas åt att bära in likkistan i kyrkan. Det upplystes snart att en bomb kreverat midtemellan likvagnen och processionen, hvars samtlige medlemmar, efter det vedertagna bruket, genast kastade sig framstupa på marken. Likvagnskusken, som naturligtvis ej genast kunde följa exemplet, rappade i stället på sina hästar och gaf sig i väg det fortaste han kunde för att komma ur skottlinien, lemnande åt de i ordets egentligaste bemärkelse nedslagna anförvandterna och vännerna att komma efter, så fort de kunde. — Gaulois går i borgen för sanningen af efterföljande fast otroliga historia: Som bekant har kommunen nyligen utfärdat ett förbud för presterna att besöka fängelserna. Nyligen gjorde en af kommunens auktoriteter ett undantag på en döende fånges enträngna anhållan. En prest efterskickades, men i hans passersedel inflöt töljande betecknande uttryck: Härmed befullmäktigas guvernören i — att till fången A... insläppa medborgaren B. som säger sig vara den så kallade Å.—. Jenare.