Göteborgsposten – 6 maj 1871, sida 2

Ofverdådigt körande. Droskkusken August Jonsson körande droskan n:r 38 var till i Thorsdags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han d. 2 d:s på aftonen genom grof ovårdsamhet å Jernvägstorget öfverkört pigan Inga Lena Andersdotter, som dervid fick ena armen skadad samt en svulnad i hufvudet. Om förloppet härvid berättade Andersdotter att då hon nämnda dag kommit gående å Jernvägstorget hade hon hört att någon kom körande efter henne, hvarföre hon så skyndsamt som möjligt vek åt sidan, men hade droskan det oaktadt omkullkastat och gått öfver henne. Jonsson erkände att det tillgått som Andersdotter berättat, men ursäktade sig dermed att en person som satt bredvid honom på kuskbocken ropat åt henne att gå ur vägen, hvilket hon dock icke gjort nog skyndsamt. Jonsson dömdes att för ovårdsam framfart å allmän plats dervid påkörning egt rum plikta 15 rdr samt ålades derjemte att ersätta målseganden för hennes lidanden med 10 rdr. — Onsdagen d. 19 sistl. April hade arbetskarlen Wilhelm Lundgren från gården Skulltorp under säteriet Partilled kommit körande i full karrier vid rosenlundsbryggan och hade dervid öfverkört tvenne minderäriga barn, nemligen flickan IIilda Amalia Olsson och gossen Emil Albert Eliasson, hvaraf det sistnämuda barnet erhållit sår i pannan. På grund häraf blef Lundgren kallad till inställelse i poliskammaren, men denna kallelse aktade han dock icke nödigt hörsamma hvarför han genom kronobetjeningens försorg hemtades till i går till sessionen i poliskammaren. Lundgren nekade då helt och hållet för angifvelsen samt förklarade att han icke alls kört fort samt tyckte det vara besynnerligt att någon kunde sätta i fråga att han, som under 10 års tid endast sysselsatt sig med att köra hästar, icke skulle veta hvad sem menades med att köra fort eller långsamt. Angifvaren upplyste att Lundgren kommit körande med så stark fart att han icke ens sjelf kunde hålla sig fast å åkdonet utan hade fallit utaf detsamma. För infordrandet öfver de öfverkörda barnens helsotillstånd samt vittnens inkallande uppsköts målet till d. 12 d:s. Utskänkning af spirituosa å ångfartyg. Ett mål af ganska meningsstridig beskaffenhet har under någon tid handlagts vid poliskammaren. Restauratrisen å ångf. Uddevalla Carolina Hellberg hade nemligen blifvit instämd till poliskammaren att ansvara för det hon natten mellan d. 1 och 2 sistl. April kl. il f. m. haft gäster inne i salongen å nämnda ångfartyg samt dervid till dem försålt vin och spirituvsa. Svaranden, som vid tillfället icke varit ombord å fartyget, kunde icke förneka att hennes skänkjungfru, utöfvat dylik försäljning, men förklarade att hon af kgs bfhde erhållit tillstånd att under seglationstiden utöfva försäljning och utskänkning af spirituösa drycker. Den åberopade resolutionen ansågs af åklagaren emellertid afse endast rättighet att tillhandahålla passagerarne ombord å fartyget med spirituosa, hvarföre denne yrkade att svaranden jemväl brutit mot nu gällande bränvinsförordning. Af poliskammaren afkunnades igår i detta mål följande utslag: Poliskammaren som saknar anledning att, till följd af nu väckta åtalet, ingå i pröfning huruvida det genom kgs bfhdes åberopade resolution d. 31 sistl. Mars, svaranden meddelade tillstånd att å ångf. -Uddevalla hålla utskänkning af spirituösa drycker för passagerare, kan medföra rättighet för henne att utöfva sådan utskänkning jemväl vid tillfällen då fartyget befinnes liggande i stilla hamn, anser dock i hvarje händelse svaranden vara med afseende å rörelsens bedrifvande pligtig att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som äro gällande på den plats der fartyget qvarligger; och emedan genom afhörda vittnens sammanstämmande berättelser är lagligen upplyst att natten mellan d. 1 och 2 sistl. April då fartyget varit förtöjdt vid kaj härstädes i strid mot magistratens och landshöfdingsembetets kungörelse d. 5 Dec. 1869 gäster tillåtits qvarsitta i försalongen å meranämnda ångfartyg efter kl. 11 och öfver midnatt samt derstädes mot betalning erhållit förtäring af spritdrycker; ty pröfvar poliskammaren, i förmåga af kgl. förordningen d. 21 Maj 1869, lagligt döma svaranden att plikta 30 rdr samt förpligtas ersätta i målet hörda vittnen. klafrestöld ur jernvägsvagnar. D. 3 d:s anhölls af tvenne detektivkonstaplar arbetskarlen Nils Johan Gustafsson för det han d. 29 sistl. April ur en 4 Franska UWiutou ÖUAUAO JU0ÅASOVYURU olOfUSUÄ tillgripit en tunna hafre Jemte säcken hvari hafren varit förvarad. Vid förhöret erkände Gustafsson att han sistnämnda dag på e. m. på uppgifna stället tillgripit hafren som han bortburit och nedsatt å gården till ett hus vid Sillgatan. Han hade derefter begifvit sig till åkaren Niklas Alstrin för att sälja hafren och hade Alstrin, efter att hafva besett den, köpt den för, såsom Gustafsson ville minnas, 4 rdr samt kort derefter skickat ett par af sina drängar för att hemta den. Den tillgripna hafren har äfven återfunnits hos åkaren Alstrin, som till en början förnekade att han köpt hafren af Gustafsson utan påstod sig ha tillhandlat densamma af en obekant person, men har slutligen medgifvit att han för 5 rdr köpt hafren af Gustafsson. Han förklarade sig dock omöjligt kunnat misstänka att hafren varit stulen när Gustafsson sagt att det varit s. k. sophafre. Trafikdirektören Troili har upplyst att den tillgripna hafren jemte ett större parti dylik sådan hitkommit för tlera mottagares räkning samt att enligt gjord anmälan hafre på enahanda sätt vid flera tillfällen på senare tider bortkommit ur jernvägsvagnar. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhnsrätten och tilläts under tiden såväl Gustafsson som Alstrin att vistas på fri fot. Rådhusrätten.