Göteborgsposten – 6 maj 1871, sida 2

Tåde 101 Ansurgenterna, att 148StCt var net och nallet omringadt, och att den enda följden af ett fortsatt motständ skulle vara besättningens tillintetgörelse. Fästet har ännu icke uppgifvits, men Versaillertrupperna äro lägrade på ett kort afstånd från glacisen. Man har skjutit mycket litet i dag i denna riktning. Efter Megy har den gamle italienske mazzinisten La Cecilia blifvit kommendant i sästet Issy. Versaillertrupperna skola nu äfven börjat beskjuta de nordliga förstäderna Batignolles och Montmartre från sina batterier vid Courbevoie. Den parisiska kommunens finansminister Jourde har ingifvit sin afskedsansökan troligen i följd af den penningbrist, hvari kommunen befinner sig. Bland de saker, som gått förlorade i Thiers hotell i Paris, nämnes manuskriptet till en i det närmaste fullbordad konsthistoria, på hvilken Thiers arbetat i tio år och derutöfver. Kommunen börjar kanonisera sina helgon. Kanske derför att hon vill ställa sig väl med evigheten, då hon, såsom man allmänt hoppas, snart skiljes hädan. I en utländsk tidning läsa vi nemligen: Då general Bröa d. 25 Juni 1848 ryckte fram genom gatan S:t Jacques, påträflade han alldeles vid barrieren en väldig barrikad, sem han beredde sig att angripa. Efter det han i förening med folkrepresentanten de Ludre närmat sig barrikaden, kommo fyra insurgenter fram till honom och försäkrade, att de och deras kamrater icke önskade att utgjuta sina bröders blod, men ville fraternisera med dem. Generalen blef mycket glad öfver detta anbud och gick genast fram till barrikaden i den förhoppning, att han skulle kunna förmå insurgenterna att nedlagga vapnen. Han åtföljdes af, förutom nämnde deputerade, flera officerare inom armen och nationalgardet. Brea talade vänligt till de män, som bevakade barrikaden, räckte dem handen och försäkrade dem, att han var en varm anhängare af den demokratiska republiken. De upproriska talade äfvenledes vänligt till honom och inbjödo honom att komma bakom barrikaden, för att underhandla med de öfriga insurgenterna. Bråa var genast villig hartill, men en del af hans följeslagare tvekade, och blott tre utaf dem följde honom. Så fort Bråa befann sig i de upproriskas våld, ville de tvinga hohom att befalla, det trupperna skulle draga sig tillbaka, och då han nekade, misshandlade de honom på det gräsligaste och dödade honom som vilddjur. Det är detta skändliga dåd, som kommunen nu törherligat med sitt dekret om, att den kyrka, som byggts till minne af Brea, skall rifvas och att hon amnesterar medborgaren Nourrit, som i 22 år varit straflfange i Cayenne på grund af förrädaren Breas afrättning. Kommunen skall snarast möjligt försätta honom på fri fot. IIädanefter kan man väl vänta, att kommunen äfven skall kanonisera dem, som mördade generalerna Clment Thomas och Lecomte.