om en trätgirig och hetsig person, har Rossel haft flera sammandrabbningar. . Orsaken till Cluserets häktning angifves olika af de olika korrespondenterna från den franska hufvudstaden. Times korresp. vill veta, att Cluseret gjort sig skyldig till försumlighet i afseende på militärförvaltningen, så att ammunition saknats i sästena. Dombrowski och Wroblewski hade tillochmed af denna orsak hotat med att asgå. — En korresp. till Daily News säger deremot, att Cluseret tagit sig för stora friheter, i det han inlåtit sig i brefvexling med general Fabrice (i S:t Denis) ang. erkebiskopen af Paris. — )Indep. belge återigen säger, att Cluseretes afsättning och häktning är ett verk af Delescluze, som beskyllade honom för att vilja tillskansa sig diktaturen. Rossel har inledt sin verksamhet med att låta anställa husvisitationer efter vapen, — en för Kommunen vigtig åtgärd, emedan denna endast sålunda kan förlänga sin motståndskraft, ifall Versaillertrupperna skola lyckas att tränga in i Paris. Skulle neml. ordningsvännerna få behålla sina vapen, så kan man väl antaga, att de skulle vid första tillfälle dertill skynda att kasta sig öfver Kommunens män. Rörande förhandlingarne ang. fästet Issys uppgifvande, heter det nu, att insurgenterna derstädes begärde fri utmarsch ; general Cissy, som representerade militärmyndigheterna från Versailles, fruktade, att man skulle söka att spränga fästet i luften, och fordrade derför gisslan emot ett dylikt befaradt förräderi; insurgenterna vägrade likväl att ingå derpå hvarefter elden åter öppnades. Medlemmarne af rådet för nationalgardet i 17:de arrondissementet ha utfärdat ett manifest, hvars slut lyder sålunda: Vi, som medverkat vid att bringa revolutionen af d. 18 Mars till stånd, som icke begära någonting heldre. än att under röda fanan äfven få njuta vår andel af frihetens sol, bli nu förföljda, hetsade, kastade i fängelse af just dem, som vi upp höjt till makten, som i farans stund böllo sig borta, som tillochmed voro fientliga mot Kommunen, så länge segren ännu var tvifvelaktig, och hvilka ej gjort någonting annat, än uppsamlat frukterna af våra segrar. Kommunen har utfärdat ett dekret angående en skatt, som skall påläggas flyktingarne. Den beräknas från d. 5 April och har till grundval beloppet å de betalta hyresbeloppen. Flyktingarne uppmanas att återvända, och om de icke inom 24 timmar åtlydt denna tillsägelse, skall deras lösöre säljas; husegaren göres ansvarig för det belopp, som icke blir på detta sitt betäckt. Nationalförsamlingen i Versailles har å sin sida fattat ett vältaligt beslut, enligt hvilket hvar och en, som antänder offentliga eller enskilda byggnader, eller spränger dem i luften, skall straffas med döden. Välfärdsutskottet i Paris har låtit skjuta en mycket känd och aktad köpman, mr Vincent, derför att han vägrat att inställa sig till tjenstgöring vid nationalgardet! Enligt hvad förut anförts, ha frimurarne i Paris ställt sig såsom korporation på Kommunens sida och genem åtskilliga teatraliska demonstrationer sökt gifva större vigt åt detta beslut. Om en af dessa demonstrationer heter det i ett bref till Standard, dateradt d. 27 April: I Lördags skickade frimurarne en deputation ut till Thiers, för att underhandla om en öfverenskommelse; men i fall den berättelse om deras samtal, som de i går afton läte uppslå på stora röda plakater, är riktig, så visade hr Thiers sig mycket ovillig mot allt, som kunde ha utseendet af en förlikning. Följden häraf var, att frimurarne i går förklarade på ett allmänt möte, att de, Bröderna af det hemlighetsfulla bandet, skulle, i följd af Versaillerregeringens vägran att erkänna Paris rättigheter och underhandla med Kommunen, samlas kring Kommunen och med vapen i hand understödja dess anspråk på municipala frioch rättigheter. Senare tågade omkring 2000 medlemmar af orden i högtidligt tåg genom gatorna med sina insignier på, för att besöka Kommunen som var samlad a Hötel de Ville. Vid underrättelsen om deras ankomst uppsköto kommunrepresentanterna sina sammanträden och kommo ned till foten af stora trappan, för att mottaga dem. En af bröderna, vid namn Terifoque. tog till ordet för de andra och sade, att de kommit för att tillkännagifva, att de voro rede att plantera sitt banär på vallen vid sidan af den röda fanan. Jules Valles (af Kommunen) blef så rörd deröfver, att han tog af sitt röda skärp och räckte det till brodren Terifoque, som i ögonblickets hänförelse band det kring frimurarebaneret. Medbergaren Lefrancais, medlem af logen 133 efter det skotska systemet, höll ett tal, hvari han förklarade, att han var och alltid varit säker om, att frimureriets och Kommunens syftemål voro identiska, neml samfundets pånyttfödelse. Medborgaren Allix. uppfinnaren af blåsyrefingerborgarne för damer, hvilka skulle med dem nedgöra preussarne, framträdde och förklarade, att templets uppförande var arbetets reorganisation. En annan (stormästare af den skotska rosen) förklarade, att Kommunen var Salemos nya tempel. Härmed slöts hela grannlåten, och ordensbröderna marscherade tillbaka till logen Grand Orient, för att hålla ett nattligt möte. Korrespondenten tillägger, att en revolution måste ha egt rum bland frimurarne, emedan de mera bekanta namnen af dessa saknades vid detta tillfälle. Dessa ha också, enligt senare telegram, protesterat mot sina radikala bröders uppträdande vid detta tilltälle och anslutning till Kommunen. Många berättelser från Paris betona, att upproret derstädes och Kommunens grundande är en handling af den kosmopolitiska revolutionen, ett försök till förverkligande af socialistiska och kommunistiska fantasier; att det är denna revolution, som fört hrr Dom