Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 2

Från Utlandet. Några vigtigare underrättelser om den tragiska stridens fortgång vid Paris föreligga ännu icke, då detta nedskrifves. Deremot meddelas det från Paris, att Felix Pyat, förfäktaren af furstemordets teori, i Mändags utdelat vapen ätven till de mot Kommunen vänligt sinnade qvinnorna, för att de skola deltaga i törsvaret at de inre barrikaderna. Vi ha nämnt, att efter Cluseret Rossel blifvit utsedd till Kommunens militärchef. Denne man är en af dess främsta militäriska förmågor och har allt sedan d. 1 April fungerat som chef för Cluserets generalstab och som president i krigsrätten på Vendömeplatsen. Rossel är en utmärkt ingeniörofficer och har såsom öfverste i marskalk Bazaines stab deltagit i kriget med den kejserliga armn. Efter Metz kapitulering lyckades han undslippa genom de preussiska förposterna; han skyndade genast till Boraeaux och deltog i Loirearmens strider. D. 18 Mars ställde han sig till den upproriska pariserregeringens förfogande, såsom man tror, derför att han blifvit förbigången och åeidosatt af general Vinoy. Centralkomiten mottog med glädje hans anbud och utnämnde honom genast till generalstabschef för den 17:de legionen. Efter den första affären vid Neuilly (d. 1 April) framlade Rossel för komiten en plan, enligt hvilken nationalgardet skulle vid nattetid i all tysthet smyga sig fram från Asnieres till Courbevoie och angripa Versaillertrupperna i ryggen, under det Henry, Flourens och Duval skulle angripa framifrån. Planen vann Kommunens bifall; man beslöt att anförtro uttörandet deraf åt Rossel samt förordade den yttersta hemlighetsfullnet. Framryckandet försiggick lyckligt till den punkt, der jernbanan mellan Courbevoje och Asnieres gör en tvär svängning. Här stötte flera baraljoner nationalgardister tillsammans i mörkret, och eftersom de ej voro tillräckligt väl underrättade om planen, vexlade de några skott med hvarandra, hvilka ej allenast kostade åtskilliga soldater lifvet, utan äfven fäste Versaillertruppernas uppmärksamhet på den sig närmande fienden. Det slogs allarm i regeringstruppernas läger, och Rossel måste nu med sina bataljoner draga sig skyndsamt tillbaka till Asnicres och Clichy. Centralkomitön lät genast häkta Rossel samt föra honom till conciergeriet; det sades, att han var en hemlig bonapartist, som velat förråda Kommunens soldater till fienden. Till lycka för Rossel var en af hans forna vänner, Masson, medlem af den 17:de legionens komit. Då denne fick höra omtalas Rossels arrestering, skyndade han till Hötel de Ville och förmådde polisprefekten Raooul Rigault att utfärda en befallning om öfverstens frigifvande. Masson skyndade sjelf med denna ordre till conciergeriet, der Rossel låg i den djupaste s mn. Då han blef väckt och såg sig omgifven af