Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 2

Med dessa ord drog hon Ransome med sig mot en arbeterska som höll länga haranger för åtskilliga kamrater. Qvinnan såg Ransome närma sig med en främmande dame. — Ah! sade hon, här ha vi polisen. Mr Ransome, vill ni säga mig hvar ni fann dender flickan som blef skadad? — Hon låg på dender tegelhögen, jag utmärkte ställlet med ett par kalkstycken; ja, här äro de; hennes hufvud låg här och hennes fötter der. — Nåväl, sade qvinnan, då skall han ej vara långt detta ställe. Låt gräfva i denna stenoch grusnassa, torde han snart bli funnen. Hon var hans käresta, let vet hvar och en här, och han var nog hos henne då sionen skedde. — Åhnej bevars, sade Ransome förargad i det han kastade en sidoblick på Grace. Hon låg i andra våningen och mr Little i första. Liksom om det skulle hindra en ung karl när flicka väntar på honom och ingen finnes mer i hela huset, sade qvinnan. De voro alltför mycket tillsammans hel. dagen igenom för att vara skilda åt om notten. Grace vacklade, men ej en min rördes i hennes marmorlika ansigte och öfver hennes läppar gick ej ett ljud. — Låtom oss gå bort så att vi slippa höra deras skandalösa prat, sade Ransome ifrigt. — Nej, sade Grace.