Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 1

— Kanske ni dock gjorde det, fastän ni ej kan påminna er det. Tänk efter. Portvakten skakade på hufvudet. — Är ni säker på att ni ej släppte ut honom? — Derpå är jag fullkomligt säker. — Må Herren då vara hans själ nådig! X. Detta var det första anonyma bref Grace Carden erhöll. Dess innehåll förjagade friden ur hennes hjerta. Den stackars flickan satt blek och bedöfvad med brefvet i hand, om och om igen genomläsande detsamma. Det fanns en tid då hon ej skulle ha satt det ringaste förtroende till detta förtal; men nu erinrade hon sig huru många omständigheter som förenat sig för att fästa Henry vid Jael Dence. Hvad som mest oroade henne var att Henry så nyligen sagt henne att Jael Dence älskade honom mest. Efter flera timmars själslidande började hon fråga sig hvad hon skulle göra. Hennes första qvinliga impuls var att försöka utfinna sanningen utan Henrys tillhjelp. Men nej; vid närmare oftersinnandej fann hon det vara bäst att vara öppen och loyal, visa Henry brefvet och bedja honom säga huru mycket af detsamma som var sannt eller falskt,