Göteborgsposten – 5 maj 1871, sida 1

hvad de sökte kunde ej finnas. Ransome sade att han var glad deröfver. Hvar och en visste hvad han menade. Han gick tillbaka till Littles rum och undersökte det omsorgsfullt. I gången fann han ett visitkortfodral. Det låg på dörren. Ransome tog mekaniskt upp det och stoppade det i sin ficka. Han undersökte det ej genast: han tog för afgjordt att det var Littles. IIan frågade en af sitt folk om ej en man blifvit sedd i detta rum. Polismannen svarade 43o. — Kom han ut? — Nej, och jag kan ej begripa huru han kommit ut. — Det är tydligt nog och derigenom förklaras några märken som jag observerat i smutsev. Gå nu hem till mitt, Williams, och hemta hit något af det der ämnet som jag brukar använda för att taga aftryck af fotspår. Fyra af er böra anställa efterforskningar i staden för att få reda på hvem som kommit hem med flodgyttja på skodon och byxor. Skicka hit portvakten. Då portvakten infunnit sig, frågade Ransome honom om mr Little sofvit i verkstaden. Portvakten viste det ej med säkerhot. — Men huru brukade han göra? — Han har alltid legat här på sista tiden. — När såg ni honom sist? — Jag lemnade honom i verkstaden. — När? — Jag skulle tro att det var omkring kl. sju. — Släppte ni ut honom igen? — Nej, mr Ransome.