Göteborgsposten – 4 maj 1871, sida 2

Fästet Issys verk mäste nu vara starkt hopfallna och fästet Montrouge kan icke heller fortsätta kampen synnerligt länge. Hvad angår fästet Vanves, som ligger midt emellan de båda nämnda fästena, så skall det komma ut för en dubbel eld ifrån dessa. Eftersom det jemväl skall bli öfversålladt med kulor från Chåtillen, så skall det nödgas gifva sig, så snart de båda andra fästena blifvit tagna; ty det skall befinna sig i en alldeles isolerad ställning, som utesluter hvarje tanke på att återupptaga striden. Då trupperna tagit Montrouge, skola de beherska alla de vägar, som leda till Orlausbanan; fästet Issy sätter dem i stånd att rycka fram till Paris vid Point du Jour, och om den vida terrängen vid Neuilly hålles ren genom kanonskett, så skola de kunna i massa tränga fram till Maillotporten, hvilket skall göra det möjligt för dem att besätta den vidsträckta terrängen mot vester från bastionen 85 till bastionen 68, der Seinen befinner sig, samt från bastionen 67 till bastionen 44 mot norr. Les Ilautes Bruycres och fästet Bicetre skulle kunna lagga hinder i vägen för ett framryckande till Örlansporten; men starka truppafdelningar, hvilka allt sedan sientligheternas utbrott varit samlade i trakten af Chaville och Thiais, ja, tillochmed vid Creteil (på högra Seinestranden). äro i stånd att företaga en kraftig diversion, och insurgenterna skola dessutom här ha emot sig flera batterier, hrilka nyligen demaskerats, liksom för att bebåda, att den stora kampen nu är börjad och att man kan föra den med kraft, tills insurgenterna i Paris blifvit fullständigt öfverväldigade. Man har alldeles nyss upplervat ett förspel härtill i la Belle-Epine framför barrikaden i Villejuif. Der egde en sammandrabbning rum mellan en afdelning kavalleri och den 185:te bataljonen ar nationalgardet, som befann sig på en rekognoscering. Bataljonen förlorade ett par fångar och företog en offensiv rörelse, för att taga dem tillbaka ; men den blef fullständigt slagen. Denna sammanstötning bevisar, att cerneringen är lika kraftigt genomförd vid fästena Ivry och Charenton som vid halfön Gennevilliers, der en hel armt ligger lagrad, och freden skall derför vid ett gifvet ögonblick komma af sig sjelf på grund af den efantliga styrka, hvaröfver regeringen i Versailles förfogar. Man går till väga efter en bestämd plan, och det är blott skenbarligen, som man företager isolerade angrepp. Det tillvägagående, som man valt, följer direkte af sjelfva kampens beskaffenhet, af terrängförhållandena och af sydfåstenas läge. Dessa fästen skola vara nödsakade att gifva sig för hvarje motståndare, som satt sig i besittning af höjdsträckningarne i trakten, och hvad som vidare skall ske, det beror endast deraf, om angriparen önskar att i högre eller mindre grad skona Paris. Endast för en ytlig betraktelse tager det sig ut, som om det ej funnes något sammanhang i den franska armäåns operationer. Mac Mahon kan hvilken dag som helst taga ett par sydfästen eller Maillotporten; men hvad skulle härmed vara vunnet under sakernas närvarande ställning? Mont-Valerien kan med lätthet bålla vägen till Malllotporten öppen för trupperna; men man ville ej begagna det till att bombardera Paris, som redan träffats hårdt nog. Om trupperna i närvarande stund inträngde i Paris genom Maillotporten och på ue andra punkterna, så skulle en gatustrid helt säkert bli nödvändig och det är synbart, att regeringen lika mycket söker att undvika ep sådan kamp, som ett bombardement. Om man skall kunna vänta, att portarne skola frivilligt öppnas och att Paris samtycker till en allmän atväpning, måste hären kunna ötverallt utveckla en fruktansvärd, oemotståndlig makt. Hela fälttåget är således anlagdt på att utmatta fienden på alla punkter och så småningom eröfra alla ingangarne till den halfcirkel, som hålles besatt af regeringens trupper. På hvarje plats skall finnas en truppstyrka, som gör ett fortsatt försvar till en omöjlighet, emedan insurgenterna måste sprida sig öfver ett alltför omfattande område, och afskär hvarje utsigt till ett kraftigt utfall. Då jernkretsen sålunda blir allt trängre, då insurgenterna se, att de hotas på alla kanter, tillochmed iryggen, så skall följden håraf, såsom man hoppas, bli den, att Paris kan tagas utan strid.